Senaste Axelnytt

Med spänning undrar ni säkert, hur går det för Axel har han gjort några framsteg sen ni hörde av honom sist? Självklart säger den stolte modern. Han kan sitta korta stunder utan stöd, till och med parera lite om det bär i väg åt ena eller andra hållet. Han har inte mindre än två tänder i nederkäken och vid senaste invägningen vägde han 8 kg och var 68 cm lång. Han kan även recitera långa poem på ett språk med mycket få konsonanter.

Mördarjakt

Nu har vi dem också, mördarsniglarna. Som tur är har vi också en skicklig snigelletare här hemma. Han har gått med på att man får döda bruna sniglar utan skal (men inte svarta). Häromdagen efter det regnat gick Edvin och jag ut i trädgården. Vi fann en hel koloni mördarsniglar brevid Edvins gungställning. Jag kunde inte hitta någon sax, så jag tog helt sonika fram en pryl (om ni minns detta verktyg med oklart användningsområde från träslöjden). Hur som helst så är prylen en spetsig sak som man effektivt kan spetsa otäcka slemmonster i trädgården med. Edvin var exalterad. Plötsligt såg han chansen att säga allt det där förbjudna man inte får säga. "Dom är dumma! Vi ska döda dom! Vi ska banka på dom och slåss med dom och döda dom!" tjoade han högt och ljudligt ute i trädgården. Jag hoppas att inte alla som gick förbi hörde honom. Men risken finns eftersom han hojtade "Vi ska döda dom!" varannan minut. Och det var precis vad vi gjorde, dödade dom!

Koskräck

På besök i Lenes sommarstuga gick Edvin och jag ut i kohagen för att hälsa på korna, två kor och en kalv. När vi stod öga mot öga med kreaturen ångrade jag mig bittert. Fy vilka stora djur. Den bruna kon hade inte alls sådana där snälla koögon, utan såg klart lömsk ut. Huva! Vad göra? Jag tog Edvin i famnen. Men han ville stå själv. OK, hur farliga kan kor vara. Jag satte ner honom, genast gjorde den vita kon ett utfall mot honom. Upp med honom i famnen igen. Den bruna kon lukade på Edvins stövel och ryggade tillbaka på ett ytterst obehagligt sätt. Det var jättelångt till staketet. Jag kände paniken komma smygande. Hur ska vi ta oss ur hagen utan att ... ja, utan att vad då? Vad kan de göra, stångas, springa omkull oss...? Jag tänkte inte stanna och ta reda på det, utan backade sakta därifrån medan jag förmanade Edvin att inte skrika eller göra några hastiga rörelser. När vi kommit på behörigt avstånd från korna börjar han både skrika och göra många hastiga rörelser - jag vill gå själv ... jag vill titta på korna ... jag vill fiska ... jag vill hem - vilt sparkande. Men jag hade honom i ett järngrepp. Rädda sig den som räddas kan...

På tur till Dalom

Efter att ha spenderat en hel vecka på egen hand hos farmor och farfar, med mycket fiske, pärlplattebygge, snigel-och insektsletning, Piff och Puff, såpbubbelblåsning, badbaljebadning och mycket mer, åkte vi och hämtade Edvin nu i helgen. Innan vi begav oss hem tog jag och pojkarna en tur till Lenes sommarstuga utanför Hedemora (Micke blev tvungen att åka till jobbet och kunde inte följa med). Huset låg otroligt fint vid en liten sjö och nere vid sjön gick kor och betade (mer om korna här). En riktig idyll. Vi kommer gärna och hälsar på igen.

Mat och tänder

Förra helgen bestämde jag att det var dags att introducera lite annan föda än modersmjölk. Det var nog inte mycket gröt som hamnade i magen, men Axel gapade villigt och smaskade gladerligen och föflyttade gröten omsom ner i magen ömsom ut på hakan.

Med ett stadigt tag om det kinesiska räkchipset mumsar Axel i sig en bit med hjälp av sin första tand.