Vi äro musikanter

Nu var det länge sen jag skrev på bloggen. Axel har nästan blivit 10 månader nu och som synes en hejare på kazoo. Han kan även stå utan stöd korta stunder och stappla ett eller annat steg framåt.

8 månaders uppdatering

Nu är Axel 8 månader. Han väger 9 kg och är 74 cm lång. Han sitter, kryper, står och går längs soffan. Han ramlar också mycket och slår sitt huvud. Men det sker allt mer sällan. I helgen sprack tand nummer fem fram. Jag anade att något var på gång efter att blivit biten ett antal gånger i benet när jag satt i soffan och tittade på TV i godan ro.

Besök

I dag har vi haft besök av Katarina och Isak. Pojkarna är i stort sett lika gamla och tyckte att det var riktigt kul att kika och känna på varandra.
Tack för en trevlig dag Katarina och Isak! Kom gärna snart igen!

Huvudfotingar

Härom veckan undrade jag om Edvin kunde rita en gubbe. Och visst kunde han det. Jättefina gubbar, tycker jag. Men ni ska se hans rödspättor. Dom är fina fisken dom.

Nu kryper Axel...

...och står

Föräldrarledighet

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. "Hur känns det då"? finns det de som frågar med en glimt av "det är väl tråkigt" i ögonvrån. "Det känns finfint", svarar jag. Jag tyckte det var riktigt kul att vara föräldraledig den här gången, nu när vi har huset att fixa i och hela Järvafälten att promenera igenom (till Barkaby handelsplats;). Men visst är det kul att jobba igen. "Men visst är det svårt att komma igång" utbrister en del. Nej, inte särskilt faktiskt. Det känns bara kul att labba igen. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan om pappledighet.
När jag har sagt att jag ska gå tillbaka till jobbet i septmeber igen får jag antingen kommentaren "jaha nästa år" eller en paus när man märker att personen i fråga försöker räkna ut hur gammal Axel kommer att vara då (rätt svar: 7 månader). Efter en liten tysnad säger de: "men, vem ska ta hand om barnen då...?" Hallåååå, lever vi på 2000-talet. Ja, vem ska ta hand om barnen, kan det vara mormor/farmor, eller en nanny från baltikum, eller ska han börja förskolan i så unga år....? Eller kan det vara så att pappan ska vara hemma och vara barnvakt? Jag säger som Micke svarade när någon på hans jobb kommenterade att han var barnvakt till sina barn: Barnvakt? Nej, jag är pappa. Ha, in your face... Jag har också fått kommenteren, "jaha är din man gruppledare, och han tycker ändå att ditt jobb är lika viktigt?" Detta har jag överhuvudtaget inte reflekterat över. Självklart är mitt jobb lika viktigt. Varför skulle det inte vara det? Viktigare kan jag nästan tycka, jag måste ju bli klar med doktorerandet någon gång. Helst innan jag fyller fyrtio.
Så om vi vill ha jämställdhet här i landet, på riktigt, så är det här vi måste börja tror jag. Om att få barn innebär att man kommer vara borta från sitt jobb under en period oavsett om man är man eller kvinna så skulle det inte bli ett könsrelaterat problem vid anställningsintervjuer och löneförhandlingar. Men det är tyvärr allt för tydligt att vi har mycket lång väg att vandra innan vi nått dit, om vi någonsin når dit.
Till sist vill jag bara tillägga, när min syster Sara var bebis tog hennes pappa ut föräldrarledighet i flera månader och det var redan 1977. Han fick nog utstå en hel del smädelseord på sin mansdominerade arbetsplats. Men det struntade han i. Heja Gunnar! Och heja Mamma som inte själviskt roffade åt sig hela föräldraledigheten.

Toalettbesök

Edvin har hittills envist vägrat att testa toalett istället för blöja. "Det ska jag göra när jag blir lite större..." Ja, ja har vi tänkt, det finns ingen mening att pressa på. När han är redo är han redo. Men samtidigt vill han inte ens provsitta varken toalett eller potta. Så jag tänkte att det vore ju bra om han inte känner sig rädd för toaletten utan kan provsitta den åtminstone. Sagt och gjort, Edvin vill gärna ha ett akvarium på sitt rum. Så i dag föreslog vi att om han testade att kissa på toaletten så skulle vi köpa ett akvarium till honom. Han nappade direkt. Inga problem han skulle genast testa toaletten och det gick alldeles utmärkt. Då tyckte han att han gjort sin del av dealen och när vi föreslog att han skulle gå igen tyckte han att han hade ju redan gått en gång. Men efter maten sa han till själv att han var kissnödig och gick frivilligt och kissade. Kanske, kanske är vi på rätt väg. Moroten nu är alla fiskar vi har råd att köpa när vi inte behöver köpa blöjor till honom längre.

California dreamin

Ett dygn försenade kom vi äntligen fram till San Diego. Magnus och Erika välkomnade oss med en god middag i deras hem, där vi bodde under vår vistelse. Stort tack! De bodde ett stenkast från havet och följande dag badade vi för första gången. Jag hade nästan glömt bort hur härligt det är att bada i vågor i havet. Edvin ville aldrig gå upp ur vattnet, trots att han skakade tänder och var alldeles blå om läpparna efter ett tag.

Edvin på stranden.

Ett besök på Starbucks innan en hel dags matshopping. (Jag älskar att gå på supermarkets i andra länder.)
Dröm om vår förvåning när vi träffade Pelle och Cynthia på Magnus och Erikas bakgård. Vi samåkte med Pelle mellan Uppsala och Stockholm enda tills vi flyttade till huset. En liten värld är det minsann.
Besök på Sea World. Både roligt, jobbigt och väldigt svettigt och varmt.
Edvin hälsar på en delfin på Sea World. Fast allra bäst tyckte han var att klappa och mata fladdermusrockorna.
Mera djur på San Diego Zoo. Betydligt trevligare och lugnare än det lätt hysteriska Sea World dagen innan. Edvin ville helst se "Eledafferna" (=girafferna). Magnus och Erika frågade om han hade sett girafferna. Ja, det hade han gjort och de hade stora rumpor. De långa halsarna verkade vara av mindre betydelse.

Film

Måste bara testa... Nu går det att lägga ut egna videofilmer på Blogger. Axel kan nu sätta sig från liggande. Men det visar inte den här videon direkt.

Flygplanstrubbel

Nu är vi hemma igen efter en liten tur till San Diego. "Oj, ska ni åka så långt med så små barn", var det en en del som undrade. "Det blir nog jobbigt!". Den dagen den sorgen tänkte jag. Hur gick det då undrar ni kanske med spänning... Allt hade gått alldeles utmärkt om inte flygplanseländet gått sönder. Efter nio timmar av väntan på Arlanda, stående i olika köer kommer beskedet: det blir inget flygande ... bättre lycka i morgon. Så långt hade barnen skött sig exemplariskt, men efter det beskedet bryter Edvin ihop. Han tänkte minsann visst flyga, han hade ju väntat hela dagen. (Jag hade redan brutit ihop en gång, när vi var fast mellan passkontroll och säkerhetskontroll i en timme för att lösa ut våra lunchkuponger.) Åka hem till gröna huset tänkte han iallafall inte göra. Det ville inte vi heller. Hämta väskor och ställa sig i ytterligare en kö som står helt stilla. Efter lite dealande lyckades Micke fixa ett dubbelrum till oss på Radisson SAS hotell på Arlanda. Vi fick en skön kväll, Edvin och Micke badade i hotellets pool och US Airways bjöd på mat. Nu var nog det värsta över, eller...? Dagen efter när vi kom till Arlanda glada i hågen möts vi av en kö som sträcker sig längs hela terminal 5, som inte heller rör sig. Dags för sammanbrott igen (för min del, barnen skötte sig fortfarande exemplariskt). Micke fixar och trixar igen så vi får stå i en kortare kö. Tack för det! Planet kom märkligt nog iväg bara en timme sent. Vi hade förbrukat i stort sett alla överraskningar och godsaker, som vi och mamma förberett för resan dagen innan. Vi fick klara oss med en nyinköpt PEZ-gubbe och undangömd DVD spelare. Det gick bra. Helt otroligt!
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE (Edvins ville också skriva nåt).

Manchester moon 2007

Maria är lite Boisterous

Manchester moon premiären blev en smash hit. En otroligt härlig kväll med trevligt umgänge, mycket skratt och prat om gamla minnen, ljuslyktor i träden och cikador (eller var det kanske vårtbitare) som spelade i buskarna. Detta var definitivt premiären på en riktig långkörare. Mer om denna roligt ljuvliga kväll här.

Ljuslyktor i plommonträdet, ljuvligt!

Halvårsrapport

Nu har Axel gått igenom halvårskontrollen. Det gick finemang. Han väger 8.3 kg och är 70 cm lång. Han verkar också ha utvecklats som han ska enligt farbror doktorn.

Koskräck III

Denna sommar verkar gå i kons tecken. Trist när det visar sig att jag lider av koskräck. Efter vårt möte med den håriga urkossan, på vår färd mot Ölands norra udde, stod det inte på förrän vi stod öga mot öga med ett gäng kossor igen. Den här gången hade gruppen utökats med en brölande tjur också. De försökte genskjuta mig och Edvin på stigen, men jag tog Edvin raskt i famnen och älgade upp i skogen. Micke höll på att skratta ihjäl sig. "Kom nu, de är inte farliga, hojtade han". Men jag var inte beredd att chansa utan gömde mig bakom en tall tills korna vek av åt ett annat håll. De här korna gick fritt i något som kallas trollskogen och som ligger på Ölands norra udde. Johan 12 år hade på en lapp kommenterat sitt besök i trollskogen: "Trollskogen, den borde hetat bajsskogen och var är trollen. Jag tyckte det sög". Ja du Johan, nog såg jag också mer bajs (ko) än troll men vi kom inte så långt in i trollskogen, kanske fanns det fler troll längre fram.

Koskräck II

Så var det dags igen. Åter närkontakt med en medlem av kosläktet. Kolla in hornen. Denna gång satt jag tack och lov i bilen. Men jag hade kunnat klappa den på mulen om jag velat. Men jag ville inte.

Halvårsjubileum

Hipp, hipp hurra i dag är Axels halvårsdag.
Han är riktigt bra på att sitta nu. Här i skuggan under plommonträdet.

Gammal släkt

I dag fyller min syster Kristina 27 år. Grattis, grattis! Hon hade låtit framkalla en bild på pappa tillsammans med sina bröder och farmor och farfar. Det inspirerade mig att kolla in fotoakivet vid Västerbottens museum. Den här bilden hittade jag där. Bilden Kristina hade var lite bättre än den här, men även här kan man ana min fars änglalockar. Han är lite lik Edvin tycker jag, men kanske ännu mer lik mig när jag var liten. Västerbottens museum har en enorm fotoskatt, bland annat från Harald Österberg som tagit detta foto. Enligt vad jag har fått mig berättat byggde han en kamera av ett par gamla glasögon efter en instruktion i en veckotidning. Han tog över tusen bilder i Bockträsk, pappas hemby. Inte bara porträtt utan även på folk som arbetade på åkern och liknande. Rätt unikt för den tiden, de hade ju inte digitala kameror som man kunde stoppa i fickan direkt.

Senaste Axelnytt

Med spänning undrar ni säkert, hur går det för Axel har han gjort några framsteg sen ni hörde av honom sist? Självklart säger den stolte modern. Han kan sitta korta stunder utan stöd, till och med parera lite om det bär i väg åt ena eller andra hållet. Han har inte mindre än två tänder i nederkäken och vid senaste invägningen vägde han 8 kg och var 68 cm lång. Han kan även recitera långa poem på ett språk med mycket få konsonanter.

Mördarjakt

Nu har vi dem också, mördarsniglarna. Som tur är har vi också en skicklig snigelletare här hemma. Han har gått med på att man får döda bruna sniglar utan skal (men inte svarta). Häromdagen efter det regnat gick Edvin och jag ut i trädgården. Vi fann en hel koloni mördarsniglar brevid Edvins gungställning. Jag kunde inte hitta någon sax, så jag tog helt sonika fram en pryl (om ni minns detta verktyg med oklart användningsområde från träslöjden). Hur som helst så är prylen en spetsig sak som man effektivt kan spetsa otäcka slemmonster i trädgården med. Edvin var exalterad. Plötsligt såg han chansen att säga allt det där förbjudna man inte får säga. "Dom är dumma! Vi ska döda dom! Vi ska banka på dom och slåss med dom och döda dom!" tjoade han högt och ljudligt ute i trädgården. Jag hoppas att inte alla som gick förbi hörde honom. Men risken finns eftersom han hojtade "Vi ska döda dom!" varannan minut. Och det var precis vad vi gjorde, dödade dom!

Koskräck

På besök i Lenes sommarstuga gick Edvin och jag ut i kohagen för att hälsa på korna, två kor och en kalv. När vi stod öga mot öga med kreaturen ångrade jag mig bittert. Fy vilka stora djur. Den bruna kon hade inte alls sådana där snälla koögon, utan såg klart lömsk ut. Huva! Vad göra? Jag tog Edvin i famnen. Men han ville stå själv. OK, hur farliga kan kor vara. Jag satte ner honom, genast gjorde den vita kon ett utfall mot honom. Upp med honom i famnen igen. Den bruna kon lukade på Edvins stövel och ryggade tillbaka på ett ytterst obehagligt sätt. Det var jättelångt till staketet. Jag kände paniken komma smygande. Hur ska vi ta oss ur hagen utan att ... ja, utan att vad då? Vad kan de göra, stångas, springa omkull oss...? Jag tänkte inte stanna och ta reda på det, utan backade sakta därifrån medan jag förmanade Edvin att inte skrika eller göra några hastiga rörelser. När vi kommit på behörigt avstånd från korna börjar han både skrika och göra många hastiga rörelser - jag vill gå själv ... jag vill titta på korna ... jag vill fiska ... jag vill hem - vilt sparkande. Men jag hade honom i ett järngrepp. Rädda sig den som räddas kan...

På tur till Dalom

Efter att ha spenderat en hel vecka på egen hand hos farmor och farfar, med mycket fiske, pärlplattebygge, snigel-och insektsletning, Piff och Puff, såpbubbelblåsning, badbaljebadning och mycket mer, åkte vi och hämtade Edvin nu i helgen. Innan vi begav oss hem tog jag och pojkarna en tur till Lenes sommarstuga utanför Hedemora (Micke blev tvungen att åka till jobbet och kunde inte följa med). Huset låg otroligt fint vid en liten sjö och nere vid sjön gick kor och betade (mer om korna här). En riktig idyll. Vi kommer gärna och hälsar på igen.

Mat och tänder

Förra helgen bestämde jag att det var dags att introducera lite annan föda än modersmjölk. Det var nog inte mycket gröt som hamnade i magen, men Axel gapade villigt och smaskade gladerligen och föflyttade gröten omsom ner i magen ömsom ut på hakan.

Med ett stadigt tag om det kinesiska räkchipset mumsar Axel i sig en bit med hjälp av sin första tand.

Sommaruppehåll?

Nu var det ett tag sedan jag gjorde något inlägg. Det har varit fullt upp med barn, trädgård och tvättstugefixning (nej, den är fortfarande inte riktigt klar!). Det har hunnit vara midsommar, som vi firade på Faxen. Till skillnad mot många andra hade vi strålande sol. Nästan hela släkten var samlad, 29 stycken. Vi hade besök av en amerikansk vän som fick uppleva svensk midsommar med blomplockning, midsommarstångresning, midsommarstångsdans, naturstig, lekar och middag med sill, nubbe och många andra läckerheter. Han var mycket tålig och varken små grodor, överflöd av släktingar eller utedasset skrämde honom.

Snabb som blixten

Foto: Edvin
Nu får man se upp, Axel vänder sig snabbt som blixten så fort man lägger honom på magen. Han kämpar sedan allt vad han kan för att ta sig framåt. Det går inte så bra och leder till stor frustration inom en minut eller så. Han vill gärna sitta i vagnen också, kämpar med magmusklerna. Snart har han nog lärt sig att göra sit-ups, som han tränar. Jag befarar att Axel inte kommer att vara riktigt så lätthanterlig som Edvin var. Han är nog mer riva - slita - klättra typen. Hjälp, måste vi barnanpassa huset nu? Inte alls omöjligt.

Västkusten

För någon månad sen, eller så, fiskade de krabbor på "Myror i brallan" (barnprogram om naturen). Lite obetänksamt sa jag: "det kan vi göra när vi kommer till västkusten". Det tog skruv... "jag tycker om det" jublar Edvin ... "ska vi göra det nu?" "Nej inte nu, om två månader eller så säger den förtvivlade mamman..." Jag råkar också nämna att vi ska åka tåg till västkusten... "och kanske buss" säger Edvin genast. Ja, kanske buss också svarar jag. Vi har nu fått hört i två månaders tid "jag vill åka tåg och buss och fånga krabbor - jag tycker om det". På Sveriges nationaldag var det äntligen dags. Hela familjen tycker att resan blev just så ljuvlig och lyckad som vi sett fram emot, i månader. Underbart högsommarväder, trevligt sällskap (farmor, farfar, Ing-Britt, Åke, Stefan, Heidi och lilla Jonatan) , buss-, tåg- och båtresor, krabbfiske (med korv), besök på Universeum och Marstrand och fantastiskt boende hos Mickes faster Ing-Britt och Åke. Tack för några riktigt härliga dagar.














I väntan på bussen















Edvin äter plättar på tåget till Göteborg



















Krabbfiskare















Edvin fångade den största krabban.



















Ing-Britt och Åke bodde otroligt vackert...
















... med utsikt över havet (foto: Edvin)



















Edvin träffar haj på Universeum















Lunch på Marstrand innan vi trotsade hettan och gick upp till fästningen. Edvin gick i stort sett hela vägen upp och tillbaka ner. Strongt grabben! Axel fick åka BabyBjörn på Mickes mage. Strongt Pappan!

Min son fotografen

Edvin har länge varit intresserad av min kamera men det har i huvudsak blivit bilder av det mer konstnärliga slaget. Men häromdagen förstod han plötsligt sambandet mellan hur man riktar kameran och det slutgiltiga resultatet, som med tiden blev bättre och bättre. Efter att tagit ett tjugotal bilder ömsom på Micke och ömsom på mig och Axel, kom han på att han kunde regissera oss... "mamma stäng ögonen, du måste göra det länge... klick ... mamma tänd ögonen ... klick... mamma sträck fram tänderna ... klick... " Tänkte visa upp de bilderna här, men det visade sig att jag var allt för fåfäng för att visa dessa föga smickrande bilder. Mina nära och kära hänger jag emellertid ut utan att tveka ;O)

Vaccineringstrubbel

Vid 3 månaders ålder ska barn få sin första vaccination. Eftersom Axel har varit så mycket förkyld har det inte gått. Men i början av förra veckan skulle det äntligen bli av. På torsdagen ringer hans BVC sköterska och frågar lite trevlig hur det är med Axel och jag pratade glatt på. Trevligt att hon hör av sig och frågar, tänkte jag. Efter ett tag kommer det fram varför hon ringer: "Jo, Axel skulle ju ha vaccinerats sig i måndags och nu är han ju nästan fyra månader så det vore kanske bra om han fick sitt vaccin". Hoppsan, hur glömsk får man bli! Men inga sura miner från BVC sköterskan utan hon lät lika glad ändå och vi bokade raskt en ny tid, idag klockan 13:00. Kvart i tolv promenerade jag i lugn och ro på Järvafältet efter ett besök på Rusta för att köpa klädnypor. Först då slog det mig att jag skulle vara på BVC klockan ett. BVC ligger inte direkt på Järvafältet om jag säger så... Jobbigt! En rask promenad hem packa in bebis i bilen och iväg. Varken mamman eller bebisen hade vid det här laget fått någon lunch, inte de bästa förutsättningen för besök på BVC. Men vi båda klarade det riktigt bra. Axel väger nu 6.8 kg och är 65 cm lång.
När vi väl kom hem fick vi båda lunch och sen tog vi oss en tupplur. Kvart i fyra vaknar jag med ett ryck. Edvin ska hämtas klockan fyra på förskolan. Fem över fyra kommer en pustande något yrvaken mamma fram till förskolan. I morgon får jag nog ta det lugnt eller är det något jag glömt...

Besök

Innan gårdagens picknick hade vi besök av Katarina, lilla Isak och hunden Sickan från Uppsala. Isak är 10 dagar äldre än Axel och en bild på de små finns på Katarinas blog. Vi hade en skön dag tillsammans med fika, lunch och promenad och mycket prat om allt mellan himmel och jord.

Smutsgris

I dag var det picknick med förskolan på förskolans gård. Det blev inte så mycket picknickande för Edvins del utan istället hittade han och de andra barnen något smutshål att rulla sig i. Han var inte den enda... men han var nog den som lyckades smutsa ner sig allra bäst.

Måndagspyssel

I dag på Annandagpingst har de planeringsdag på förskolan, så Edvin är hemma. Axel har sovit en lång stund, kors i taket, så Edvin och jag har knåpat ihop de här fina hand- och fotälgarna. När Micke kommer hem ska vi nog rita av hans händer och fot också, om vi kan hitta så stora papper :) Kanske vi kan göra en bebisälg också om Axel tillåter oss rita av hans händer och fötter.

Hur har det gått...

Hur har det gått med tvättstugeprojektet, undrar ni kanske spänt? Blev det klart i helgen? Det beror på hur man ser det... nej förresten inte ens den mest välvilliga person skulle anse den klar. Se bild.
För det otränade ögat kanske det ser ut som inget hänt (kanske även för det tränade ögat). Men om man tittar noga är alla spackelfläckar putsade och röret i hörnet målat. Men jag kan gott erkänna att det är en bit kvar.

Min son snigelpojken

Hurra regn! Då kommer Edvins favoritdjur fram, sniglar och maskar. Tur att favoritdjuret inte är babian, inget regn i världen lockar fram dem i vår trädgård.

Fredagspyssel

I fredags ringde farmor Anna Stina och undrade vad vi skulle göra för kul den här fredagen. Inget särskilt sa jag, för jag hade nog tänkt att Edvin och jag skulle vara ute lite i trädgården och fixa lite medan Axel sov. Men det visade sig att Axel inte alls skulle sova. Han var bara vaken hela tiden. Då åkte indianpärlorna och pärlplattorna, som jag inhandlade i veckan, fram. Kul tyckte Edvin, men det var väldans massa pärlor som man var tvungen att lägga på för det skulle bli en fin krokodil. Jag fick hjälpa till lite. Krokodilen ströks sedan med strykjärn och blev en mycket färgglad skapelse som Edvin var mäkta stolt över.

Tvättstugeprojektet

I mitt första inlägg på bloggen skrev jag om behovet att boa när man är gravid. De jag allra helst ville göra då var att fixa till tvättstugan, men stor mage och foglossning satte stopp för detta och jag fick nöja mig med toffelstickning. Men nu... Nu är det dags! Jag har rivit ner tapeterna, som var obegripligt skitiga, och börjat spackla tusen hål. Det går inte fort, ett hål mellan varje ammning ;O) Men nu i Kristihimmelfärdshelgen ska det bli klart, säger Micke. Så jag litar på honom. Svärföräldrarna kommer på besök och då hoppas jag på lite sammanhängande egen tid för målning av väggar med mera.

Vägning och mätning

Nu var det dags igen för vägning och mätning. Denna gång inte bara av Axel utan även av Edvin. Axel väger nu 6.3 kg och är 62 cm lång (3 månader gammal), Edvin var 96 cm lång och vägde 13.5 kg. Aktare Edvin, snart växer lillebrorsan ikapp dig ;O) Edvin var på 3 års kontroll idag. De kollade hans språkliga utveckling, om han kunde bygga med klossar, om han kunde sparka en boll och om han kunde förstå frågor så som, "Vilken av bilderna visar något man kan ha på sig". (Rätt svar: mössan). Han klarade allt galant och ville gärna leka mera med den snälla distriktssköterskan. Han blev emellertid lite bekymrad när vi väl kom till förskolan efter samlingen redan börjat (och var nog nästan slut). "Jag vill också va med på samlingen" sa han klagande och med lätt desperation i rösten sa han "Dom bara sjunger och sjunger". Kanske fick han vara med på en sång. Jag hoppas det.

Första grillningen

I helgen grillade vi för första gången. Det blev marinerade kycklingklubbor och ris. Otroligt gott, tyckte alla i familjen.

Härom veckan kom Micke med ett otroligt bra förslag. Eftersom jag ansvarar för inköp och matlagning i veckorna föreslog han att helgerna ska vara hans ansvar helt och hållet. Hittills på helgerna har ingen av oss riktigt ansvarat för planering och lagning av mat, vilket ofta resulterat i att alla i familjen framåt eftermiddagen börjar bli lite lätt stingsliga. Inte så konstigt när man bara ätit frukost... Bara det faktum att jag vet att Micke ansvarar för maten har visat sig vara en stor lättnad för mig. Jag behöver inte alls tänka på den biten utan kan koncentrera mig på annat. Annars är jag den stora planeraren i stort och smått alltid och hela tiden, har jag insett. Jag håller hela tiden på att planera saker och tror att allt är mitt ansvar och då menar jag inte bara hemma utan alltid överallt. Jag kan lyssna till en konversation på bussen som genast triggar planeraren och funderaren i mig. Plötsligt försöker jag, i min egen hjärna, lösa dessa okända individers okända problem. Kan bli tröttande i längden. Därför kan jag behöva någon som aktivt tar av mig ansvaret ibland. Tack Micke för att du förstår det och gör det.

Här kommer Pippi Långstrump...

Som kanske kan anas gillar Edvin Pippi och han tycker pippilotter är riktigt snyggt. Så här tjusig var han häromdagen, men nu är de sköna lockarna bortklippta.

Fredagsutflykt

I fredags besökte vi en 4H-gård tillsammans med morfar och Sylvia. Vi träffade får, lamm, hästar, getter, hönor och tuppar. Vi fick se när lammen blev matade med nappflaska. Spännande! Men stora djur i all ära, Edvins favortdjur just nu är sniglar. All tid hemma i trädgården går åt att leta sniglar och rada upp dem brevid varandra på muren.

Blomsterprakt i trädgården

Grattis moster Sara

Så här glad var Axel när vi skulle åka och fira moster Sara på hennes 30-årsdag.
GRATTIS SARA!

Framsteg

Nyligen hittade jag information om Edvins längd och vikt. Vilken skillnad det kan vara. När Edvin var 6 månader var han 67 cm lång och vägde 4.5 kg. När Axel var 2 månader var han 60 cm och vägde 5.3 kg. Inte undra på att jag blir trött i armarna av att bära Axel långa stunder ;O)
Axel börjar bli riktigt duktig att lyfta sitt huvud och han har precis upptäckt sin hand. Spännande, tycker han! Han kan också känna på blomman i sin vagn, avsiktiligt tror jag...

Heja Polarn...

Stor eloge till Polarn och Pyret som inte bara satsar på könsneutrala kläder utan också har börjat inreda sina butiker efter typ av klädesplagg och storlek inte efter kön, enligt dagens DN. Man kan tro att detta var en självklarhet i Sverige 2007, "världens jämställdaste land". Men icke... Det kom som en chock för mig när jag fick barn hur otroligt könskodade barnkläderna är, framförallt i de stora butikskedjorna. Bland bebisklädern kan man hitta nästan könsneutrala kläder. Men efter två-års ålder ska tydligen alla flickor enbart klä sig i rosa kläder med prinsessor, glitter och hjärtan på, gärna lite lätt insvängda i midjan, För det vet väl alla att flickor i två-års åldern har getingmidja och guppande höfter, eller...? Pojkar i samma ålder får inte klä sig i något färgglatt: grönt, mörkblått, brunt och svart ska det vara. Gärna med bilar, monster, döskallar eller annat "maskulint" tryck. Bedrövligt tycker jag. Jag brukar botanisera på tjejavdelningarna för att hitta något med lite gladare färger till Edvin, men det är svårt att hitta något som passar. Visst skulle jag kunna sätta på honom en rosa insvängd tröja med en glitterprinsessa på, men det är inte riktigt det jag är ute efter, inte ens om jag hade en flicka.
Men könsneutralt... låter inte det tråkigt? Visst, ordet har en lite tråkig präktig klang, men i brist på andra ord. Jag tycker inte alls att man nödvändigtvis ska sudda ut könens gränser helt och klä flickor och pojkar identiskt a la 70-tal, men varför ska valet stå mellan glitterprinsessor och monstertrucks? Det finns många barnklädesfabrikanter som gör jättefina roliga barn kläder idag, så som Molo och Katvig bland många andra. Men det är inte alla som har råd att lägga flera hundralappar per plagg. På så vis blir det inte bara en jämställdhetsfråga utan även en klassfråga till viss del.

En pizzabagare...

Vår lokala ICA handlare hade i fredags provsmakning av salami från Toscana och italiensk buffelmozzarella. Detta inspirerade mig till söndagens italiensk-influerade middag, Caprese på buffelmozarellan till förrätt och egenhändigt bakad pizza till varmrätt. Ja, egenhändigt och egenhändigt... Vi hade bjudit hit Maria för trevligt umgänge och lite mat. Som vanligt blev det vår gäst som fick laga maten, iallafall knåda degen. Jag skakade skrikande bebis och Micke hjälpte grannen att fälla träd tillsammans med Ola. Dessutom kom både föräldrar från Skinnskatteberg och Knivsta på oanmält besök. Det förstärkte den italienska känslan på dagen, stor familj och god mat. Mycket trevligt!
På önskemål från Fikatanten kommer nu receptet på vår pizzadeg. Den blir tunn och lite krispig och bakas med fördel på pizzasten i ugnen.
Pizzadeg (2 st tallriksstora tunna pizzor)
2 tsk torrjäst
2 dl varmt vatten (ca 43°C)
5 dl mjöl
2 msk olivolja
1/2 tsk salt
Gör så här:
- Blanda jäst, o.6 dl av vattnet samt 0.6 dl mjöl. Låt stå i 30 minuter.
- Tillsätt resten av mjölet, vattnet samt olivolja och salt. Blanda och knåda sedan på mjölat bakbord tills degen är jämn, elastisk och lite kladdig på ytan (7-8 minuter).
- Lägg degen i skål med lite olja vänd runt degen. Täck med plastfolie och jäs i 1 1/2 timme eller i kylskåp över natt.
- Kavla ut degen till önskad storlek och tjocklek.

Bröderna Karlsson

Edvin tycker om att vara med sin lillebror och man kan inte undgå att se beundran i Axels ögon när han tittar på sin storebror. Visst är jag jävig, men nog är de söta ihop. Edvin ser alltid till att Axel inte glöms bort.
Edvin fick "t-shirt tryckar kit" av Elin, Daniel och Leo. Så i morgon ska vi trycka en t-shirt som det står Edvin på ... och en till Axel också tycker Edvin. Självklart ska Axel få en tröja med sitt namn på också. Kanske en till mamma också...

En försummelse

Som så riktigt påpekats var det inte alls bara födelsedagsfirande av Edvin i dagarna två. Firandet av Edvins 3 års dag började redan förra förra fredagen. Då kom morfar, Sylvia och moster Kristina förbi och firade honom. Nu vill han bara äta i och dricka ur "biltallriken och bilkoppen". Jag är glad att mina barn, precis som jag alltid haft, har så många som bryr sig om dem. Så många att födelsedagsfirandet håller på i dagar ;O) Det är toppen! Tack allesammans för fina presenter och trevlig samvaro!

Regn och rusk

Fy vilket väder. Men man kan väl inte vänta sig att det ska vara 20 grader och sol hela april, men 7 grader och regn...och blåst. Hua. Det kanske inte blir någon städning av förskolegården i dag.

I tisdags ville Edvin absolut inte gå till förskolan. Stora tårar rullade ner för hans kinder och han höll krampaktigt i tåget Percy som han fått av farmor och farfar i födelsedagspresent. Vad göra? Ska jag tvinga honom att gå när jag ändå är hemma...? Och andra sidan, om jag ger med mig vet han i fortsättningen att det går att manipulera mig att få stanna hemma... Han fick stanna hemma. Har jag nu bundit ris åt min egen rygg? I går tog Micke honom till förskolan, det gick bra. Men hur gick det då i dag? Jo, rätt bra, enda tills det var dags att sätta på ytterkläderna... "vill inte gå till förskolan, buhu". Jo, jo det kunde man väl ha räknat ut... Gav jag mig igen, kanske ni undrar. Nähä då, nån måtta får det vara. Jag klädde på Axel och mig och sa att vi iallafall skulle gå. OK då, han följde med utan några större protester.

Edvins födelsedagskalas, Dag 2

Söndagens kalas blev lika härligt och trevligt som lördagens kalas. Till söndagens kalas blev det rallytårta. Edvin fick många fina paket som han blev mycket glad åt. Två små bebisar kom på kalaset också, lilla Samuel som är 3 månader och lilla Gustav som är knappt två månader. Det blir kul för Axel när de blir äldre och kan leka tillsammans. Två större pojkar kom också, Joel och Anton. Edvin hade roligt tillsammans med dem och de klättrade mycket i berg.

Loket

När min gammelfarmor Natalia dog fick jag överta hennes handskrivna receptböcker. I en av receptböckerna låg en lös lapp med ett recept på Sachertårta. Jag har gjort den många gånger och den är supergod! Det var länge sen jag gjorde den, men nu till Edvins födelsedag slog jag till och använde receptet till loket i lördagens tårta. Det blev kvar en del till söndagens kalas, då vi skivade upp loket och serverade det med grädde. På allmän begäran, här är receptet:

Blanda samman i en skål:
3 dl mjöl
1 dl kakao
1 1/2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
Vispa samman och blanda sedan med de torra ingredienserna:
2 ägg
3 1/2 dl socker
Rör i:
1 1/2 dl matolja
2 1/2 dl filmjölk
Rör smeten jämn

Grädda i 175°C, längst ner i ugnen i 35-60 minuter (snarare 60 minuter i min ugn)

Glasyr:
3 1/2 dl florsocker
125 g smält smör
4 msk kakao
2 msk kaffe

Dela kakan i tre delar. Bred glasyr på var del och ovanpå. Kan dekoreras med skållade mandlar.

Edvins födelsedagskalas, Dag 1

Både Micke och jag har stora trevliga släkter, som vi gärna träffar. Vi insåg på ett tidigt stadium att det skulle bli ohanterligt att bjuda alla på samma dag, därför bestämde vi oss att dela upp kalasandet på två dagar. I går var min släkt här. Vädret var otroligt härligt och vi kunde sitta ute och njuta på vår nya uteplats. Över 20 grader varmt i början av april...otroligt! Och tänk att vi lyckades pricka in våra kalas just den här helgen. Det blev en härlig dag med trevliga gäster, härligt väder, paket, balonger, bullar, tårta och saft, precis som det ska vara på ett födelsedagskalas.

Påsk 2007

Barnmisshandel

Häromdagen såg en familj utanför en Konsumbutik. Barnet var nog runt 8 månader skulle jag tro. Jag hajade till när jag såg föräldrarna mata barnet med godis som sedan sköljdes ned med Coca Cola. Jag blev så illa berörd och samtidig väldigt förvånad över min egen reaktion. Det kändes som barnmisshandel på något vis. Jag kände mig alldeles ledsen och beklämd när jag tittade på den lille där han satt och sög på sin godisbit. Jag är inte fanatisk när det gäller socker, Edvin mumsade godis han med under påsken, men det kanske var Coca Colan som fick mig att reagera...eller att barnet var så litet...eller att det kändes som vardagsmat för denna lilla teling...

2 månaders kontroll

Axel har nu klarat av sin 2 månaders kontroll. Han kan följa ett objekt med blicken och kan hjälpligt lyfta huvudet när han ligger på magen. Han väger nu 5,3 kg och är 60 cm lång. Han växer 1 cm i veckan!!! Har han växtvärk, undrar man?

Bröder i samspråk

Vårstädning i trädgården

Till fjälls

Efter några härligt soliga dagar i den svenska fjällvärlden är vi åter på hemmaplan igen. Edvin fick prova på många nyheter på dessa få dagar. Han fick åka på semester själv, utan mamma eller pappa, tillsammans med mormor och morfar med egna väskor och allt (vi kom upp en dag senare). Han fick också testa att åka vessla, skoter och skidor. Stugan ligger en bit upp på fjället så Edvin och Micke gick med pulkan längs ett skoterspår nästan enda upp på kalfjället. Det blev en lång pulkafärd enda ner till vägen. Den tog 20 minuter påstår Micke. Jag är något tveksam till den tidangivelsen, men vem vet det är en bra bit upp på kalfjället och de var borta ganska länge...

Datorkunskap

När jag startar datorn säger nån: ett äpple ... någon bitit i det ... en farbror kanske...
Ni anar kanske vilken sorts dator jag använder...

Fredagspyssel

Med en pysseltokig mor ... som förslösar sin ungdom med att surfa runt på olika pysselsidor ... får Edvin testa på olika pysslerier på fredagarna (hans lediga dag). I dag stod hemmagjord PlayDoh på schemat. Vi gjorde grön, röd och gul "lera".

"Play Doh"
2 1/2 dl vetemjöl
1 dl salt
2 1/2 dl kokhett vatten
1 msk olja
1 msk citronsyra
ev. karamellfärg, kakao, gurkmeja att färga med
Blanda de torra ingredienserna och häll vätskan (vatten + olja) över och blanda och knåda till en smidig deg. Håller sig i kylskåp några veckor.

Receptet är hämtat från en toppenbra pysselsida.

Kycklingarna har anlänt

Nu har krassen vuxit sig ståtlig och vi har piffat till odlingen med några små kycklingar. Grannens fjäderfän har tyvärr inte visat något intresse för att pryda vår odling, trots idogt lockande med olika godsaker. Edvin tyckte krasse var ganska gott men lite starkt.

Rainman

Edvin har en pysselbok med Nalle Puh. I den ska man bland annat peka ut de två bilder som är identiska av fyra. På skoj frågade jag Edvin häromdagen vilka två som var lika varandra. Utan att tveka en sekund pekade han ut de två som var lika (jag var tvungen att ta lite mer tid på mig för att bekräfta att han hade rätt). En tillfällighet tänkte jag. I morse gjorde han det igen, med en annan uppsättning bilder. Hjälp tänkte jag, han är Rainman. Jag var redo att kasta ut en näve tandpetare på golvet för att testa. Men eftersom han bara kan räkna till fjorton så lät jag bli.

Vägning och mätning

Nu har Axel blivit 6 veckor gammal och det var åter dags att väga och mäta honom. Nu verkar det som han kanske har valt en kurva i diagrammet att följa, kurvan pekar inte längre rakt upp utan börjar mer likna den förritade kurvan. Han väger nu 4,8 kg och är 58 cm lång (2 cm på två veckor, att de små liven inte har växtvärk hela tiden!).

Harmoni

Vissa dagar funkar allt så bra. Båda pojkarna är på gott humör. Jag lyckas få maten färdig innan Bolibompa börjar. Edvin äter sin mat utan protester. Och krassen växer som den ska... Men självklart håller det inte riktigt distansen ut. Lagom tills det är dags för mig att äta vrålskriker Axel. Tur att jag övat upp förmågan att amma sittande på en pinnstol samtidigt som jag äter med min lediga hand (sked rekomenderas). Det funkar fint!

På visit

I dag har Axel och jag varit på besök hos min far. Moster Kristina var också där. Vi tog en promenad i det något kyliga "vårvädret". Det hade i allafall slutat snöa!

Livet som bebis

Odlingsprojekt

Förra veckans fina väder väckte odlingsnerven i mig. Jag och Edvin har därför mjukstartat med att sätta lite krassefrön i dag. Odling som ger snabb utdelning. Ni kommer kunna följa denna spännande odlingsprocess här på bloggen ;O) Med tanke på den annalkande påsken har vi sått fröna i äggskal. Kanske kan vi toppa odlingen med en liten kyckling när det vuxit upp.

Mobbning

Fick just en kommentar på mitt förra inlägg från någon anonym person som reagerade väldigt kraftigt på att jag skrev lite skämtsamt att att Axel skulle slippa bli mobbad för sitt förnamn. Uppenbarligen är detta en person som inte alls känner mig och som inte förstår min ton när jag skriver. Denna person hade även mage att insinuera att jag själv kanske är en sån som mobbar andra. Om du läser min blog igen, du anonyme person, kan jag lova dig att jag aldrig i mitt liv mobbat någon och de skulle aldrig falla mig in att göra det heller. Mobbing är det värsta jag vet i alla former!!!!!! Så det gjorde mig rejält upprörd att läsa det inlägget, så instinktivt raderade jag det för det gjorde mig illa berörd. Men sen blev jag så förbannad att jag var tvungen att skriva detta inlägg. Men det är väl sånt man får ta när man väljer att lägga ut sina tankar på nätet, även om denna blog mest var tänkt för mina närmaste som känner mig.

Unikt

Läste just i dagens DN att Axel var det näst populäraste namnet förra året i Stockholm. Inte för att vi trodde vi var unika när vi valde Axel, men inte trodde jag att de var så populärt. Han lär ju inte bli mobbad för sitt förnamn åtminstone.

Sant och sånt

Kommer ni ihåg Sant och Sånt med Staffan och Bengt? Det var ett av mina favoritbarnprogram. Nu kan man titta på utvalda program från den TV serien på SVT. Där hittar man också andra gamla favotiter så som Televinken och Hajk.

Kameratrubbel löst

Äntligen kan jag använda min kamera igen! Betyder det att jag hittat batteriladdaren? Åh, nej då! Jag har givit upp och köpt en ny. "Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken".

VÅR!!

Har utforskat Jakobsbergs centrala delar i det härliga vårvädret. Jag hittade Brödernas konditori (semla och latte), en stor mataffär med mycket "invandrad" mat (ska absolut ta bilen dit och shoppa), Friskis och Svettis (som erbjuder barnpassning när man jympar, hm) samt Emmaus prylbod (lite billighets shopping).
På hemmaplan kan vi njuta av de första vårblommorna.

Domedagsprofeter

"Jaha, er äldsta son går på förskolan nu när lillebror är född. Ja, då kommer ni vara sjuka hela tiden från och med nu." Detta är min tolkning av vad en granne sa till mig dagarna efter Axel föddes. Jag viftade bort det som en domedagsprofetia. Edvin som varit så ovanligt frisk för att gå på förskola. Men, jag måste erkänna att vi faktiskt varit sjuka enda sen dess. Först Micke och Edvin och nu hostar och hackar Axel också. Jag däremot har hittills haft järnfysik och klarat av alla anstormningar av virus och bakterier. Axel är på bättringsvägen, men det går vattkoppor på Edvins förskola. Så chansen finns för fortsatt sjukdomstrend...

Pannkakstårta

I köket har vi en tavla där Pettson och Findus gör pannkakstårta. Den fick Edvin syn på idag och ville absolut göra en sådan för "han tycker om en sån". Det behöver väl knappast sägas men, det gör jag också... Vispad grädde verkar vara veckans tema...

Välsignade kaffestund

I helgen hade vi besök. De hade med sig espressokaffe i mycket trevliga plåtburkar (tack Helena och Jimmy!). Det har föranlett att jag sparkat igång vår espressomaskin, som stått i träda under allt för lång tid. I dag fick jag till en riktigt god latte, toppad med lite kanel. Det här kommer definitivt bli en daglig vana.

Ett evigt hostande

I dag ringde de från förskolan. Edvins hosta, som han haft i veckor, hade blivit värre. Det var bara att kalla hem Micke och bilen. Turligt nog hade vi precis fått paket med posten från Panduro med fingerfärg och heltäckande förkläde. Lite kladdigt tyckte Edvin, men han vande sig efter ett tag. Jag skar ut ett hjärta och en stjärna i en potatis så vi kunde göra potatistryck. Det var inte igår man gjorde det.

Hurra för semmeltid!

I fredags bakade jag och Edvin semmelbullar. Det blev riktigt goda, både att äta som de är men inget slår en semla med mandelmassa, grädde och florsocker. För att inte förfaras blev jag "tvungen" att fixa till de sista två semlorna idag och äta upp. Pappa skulle ha tittat förbi (och då hade han fått en av dem, jag lovar), men hans kvalitetsbil ville inte starta så jag fick offra mig på båda.

Semmelbullar
50 g jäst
1 1/2 dl socker
2 tsk kardemumma
1 tsk salt
50 g smör
5 dl mjölk
1 ägg (+ ett att pensla med)
17 dl vetemjöl
Gör så här: Blanda jäst, socker, kardemumma och salt i en bunke. Smält margarin, häll på mjölk och vispa i ett ägg (ska vara 37°C). Häll detta över jäst etc. i bunken. Blanda i mjöl. Låt jäsa i en halvtimme. Knåda degen och dela upp i 24 st bullar. Pensla med ägg. Grädda i 225-250°C, 8 min mitt i ugnen.
Semla: Skär av ett lock på bullen och gröp ett hål i bullen. Blanda inkråm med mandelmassa och lite mjölk. Fyll bullen med detta, klicka på grädde och sikta över florsocker på locket. Ät och njut!

En liten gödgris

Vart ska det sluta, frågar jag mig. Axels vikt och längd har åter kontrollerats, vid tre veckors ålder. Han väger nu imponerande 4135 gram och har blivit 56 cm lång. Istället för att följa sin tillväxtkurva, skär hans kurva brant uppåt över ett antal kurvor i diagrammet. Men han har iallafall inte lämnat diagrammet, utan ligger nu någonstans i mitten. Finfint tyckte bvc-sköterskan, så vi säger väl detsamma.

Ett ljudlöst skratt?

Det verkar lite tidigt, men jag tycker att han ler mot mig ibland.

Axel

På 1300-talet förvandlades det bibliska namnet Absalon till det nordiskt klingande Axel. Absalon kommer från hebreiskans Abshalom som betyder fredens fader. (Hämtat från Svenska namn)

Axel Carl Artur

Får jag lov att presentera Axel W. Karlsson!
Nu är det bestämt. Tage var klart populärast bland de kamrater som lagt sin röst på bloggen eller verbalt. Något som talade emot Tage var att det inte fungerar så bra internationellt, alltså främst på engelska. Testa ordet för salvia, Sage, och sätt sedan ett T först. Inte så vackert. Så Axel fick det bli.

Namnet

Nu får ni väl lov att bestämma er... tänker nog många av er och det finns en del som också har dryftat detta verbalt. Jag är av samma åsikt, men eftersom vi har valt ett demokratiskt styre i vår familj så är alla inte riktigt redo än att ta beslutet. På grund av sjukdom har han fått dispens några dagar, men nu dras tumskruvarna åt...

En välmående krabat

I torsdags hade vi besök av en BVC sköterska. Allt var finemang med lilleman och han hade gått upp 500 gram på en vecka, till 3500 g. Inte så förvånade så som han äter.

Sjukdom i familjen

Äntligen börjar allt återgå till det normala. Micke åkte på en dunderförkylning/influensa och har legat deckad i dagar med frossbrytningar. När han äntligen var på bättringsvägen lyckades han hosta kraftigt med ryggen i en ofördelaktig krök och fick en sträckning i ryggen. Men nu så är han åter på benen och min tid som ensamstående två-barns mor är över ;O) Nu börjar jag få lite känningar i halsmanlarna, så kanske har vi inte sett slutet på sjukdomstiden än...

Sötsug

Idag kom Lene och Stella på besök. Efter lunch och trevligt umgänge började sötsuget hos de ammande mödrarna bli allt för starkt. Vi packade in de små i sina vagnar och begav oss ned till Jakobsbergs centrum. Målet var konditoriet Sans Rival och de som lockade var deras semlor. För att vara säkra på att få tillräckligt socker och grädde toppade vi kalaset med varm choklad och vispgrädde. Lätt illamående staplade vi därifrån för att utforska Jakobsbergs centrum. Det gick ganska fort, men vi lyckades ändå shoppa lite barnkläder innan vi promenerade hem igen.

Lika som bär!

Vem är vem kan man undra?

Sovande sötnosar!

Här sitter jag i soffan med datorn på knät, huset är alldeles tyst. Alla mina sötnosar stora som små sover sin skönhetssömn. Micke fick inte plats på soffan så han är förvisad till undervåningen. Jag har lagat mig en god kopp lakritste och sitter här och bara myser och lyssnar på mina små som snusar brevid mig i soffan. Livet är allt bra härligt!

Kameratrubbel

Hur många gånger har jag inte tappat bort batteriladdaren till kameran... och nu har det hänt igen. Kameran är stendöd till råga på allt. Visst är det bra med en laddare som tar lite plats, men den kommer ju bort så lätt. Vart kan den va!!!

Tre dagars kontroll

I går var vi tillbaka på Karolinska för efterkontroll. I vanlig god stil passade vi på att maxa vår dag så mycket som möjligt. Micke var på labmöte på morgonen och jag passade på att bjuda mitt lab på lite morgonfika och visa upp den lille. Sen var det dags för kontroll: väga, klämma och "bända". Han hade gått ner lite, till ca. 2900 g, men inte mer än vad som är normalt. De kollade också hans hörsel med en otroligt sofistikerad apparat. De satt en liten hörselsnäcka i hans öra, den sände ut små klickljud som sätter flimmerhåren i örat i svängning. Flimmerhåren skickar tillbaka ljudvåger som registreras av micken som också sitter i hörselsnäckan. Hur låter flimmerhår som rör sig kan man undra? Allt var bara finfint med honom. Efter lite lunch fick även Mickes arbetskamrater träffa den lille. Micke stannade kvar på jobbet och jag och lilleman passade på att hälsa på mormor på hennes jobb på vägen hem. Hon var mäkta stolt när hon visade upp sitt nya barnbarn för sina arbetskamrater. Sista anhalt var Edvins förskola. Edvin var mycket nöjd att hans bebis kom och hälsade på på förskolan.

Bröderna Karlsson

Här är mina två sötnosar. Edvin tycker det är lite spännande med "hans bebis", men han pysslar mest med sitt. Än så länge har han inte visat tecken på avundsjuka, men det kan säkert komma när han inser att "bebisen" alltid ska bo hos oss.

Nu har han kommit!

Nu är han född och det gick med en väldig fart. 00:15 bestämde vi oss att åka in till Karolinska. Då hade det börjat att göra rejält ont. Vi kom dit 00:42 och 00:59 är han född (5/2). Så det var nära att han fötts i bilen på vägen in. Vilken skillnad mot förra gångens maraton. Den här förlossningen var nästan oförskämd enkel. Alla mår bra och vi åkte hem 11 timmar efter han föddes. Efter hemkomst har jag ägnat i stort sett all tid åt ammande. Han är en hungrig krabat.
Vi har inte bestämt namn ännu men hoppas vi ska lyckas bestämma oss innan veckan är slut.
Han vägde 3155 g och var 51 cm lång
Kom gärna och hälsa på!

Mer värkar

Här är jag vid datorn och visst är det på gång. Äntligen! 4 minuter mellan värkarna, men de är ganska snälla fortfarande, de håller bara i sig 30 sekunder åt gången. Så värre kommer det bli. Än så länge finns det plats på Karolinska men det är inte läge än att åka. Skönare att vara hemma och ta det lugnt

Värkar

Jag undrar, jag undrar... Efter att ha väntat en vecka känner jag mig fortfarande skeptisk men kanske har värkarbetet startat nu. För säkerhets skull har jag jag kallat på mamma och Gunnar och dom är på väg hit för att sova här i natt. Oj, nu kom det en värk till, nu är det nog på gång i allafall. Jag hoppas att det inte tar 20 timmar den här gången som det gjorde förra gången och jag hoppas att det finns plats för oss på Karolinska.

Melodifestival

Jaha, då var det dags igen för melodifestivalhysteri. Om gårdagens tävlande utgör gräddan av Sveriges schlagerelit blir iallafall jag seriöst oroad för genrens framtid. Fast och andra sidan, för de som såg återsändingen av Melodifestivalen 1974 när ABBA vann, så var inte heller de så slipade och det gick ju bra för dem. Flera klassiker föddes det året, så som Lasse Berghagens "Min kärlekssång till dig" och Östern Varnebrings "En mysig vals".

Möss och Superhjältar

I dag bestämde vi att vi inte bara kan sitta hemma och vänta på att föda barn. Vi packade därför in familjen i bilen och begav oss till Åbergsmuseet i Bålsta där de just nu har en specialutställning om superhjältar. Kul för både vuxna och barn.

Välkommen!

I väntan på att vår nya familjemedlem ska bestämma sig att komma till världen tänkte jag bege mig in i bloggandets underbara värld. En perfekt sysselsättning för någon som inte kan mycket annat än att sitta i soffan med datorn på knät. Jag har på senare tid fått ett enormt behov att "boa". Inte helt ovanligt för gravida vad jag förstår. Men eftersom mitt fysiska tillstånd inte tillåter att bygga om tvättstugan får jag nöja mig med att blogga, surfa på nätet och sticka bebistofflor. Vad är det i kroppen som väcker behovet att handarbeta när man är gravid och ammar?