Flygplanstrubbel

Nu är vi hemma igen efter en liten tur till San Diego. "Oj, ska ni åka så långt med så små barn", var det en en del som undrade. "Det blir nog jobbigt!". Den dagen den sorgen tänkte jag. Hur gick det då undrar ni kanske med spänning... Allt hade gått alldeles utmärkt om inte flygplanseländet gått sönder. Efter nio timmar av väntan på Arlanda, stående i olika köer kommer beskedet: det blir inget flygande ... bättre lycka i morgon. Så långt hade barnen skött sig exemplariskt, men efter det beskedet bryter Edvin ihop. Han tänkte minsann visst flyga, han hade ju väntat hela dagen. (Jag hade redan brutit ihop en gång, när vi var fast mellan passkontroll och säkerhetskontroll i en timme för att lösa ut våra lunchkuponger.) Åka hem till gröna huset tänkte han iallafall inte göra. Det ville inte vi heller. Hämta väskor och ställa sig i ytterligare en kö som står helt stilla. Efter lite dealande lyckades Micke fixa ett dubbelrum till oss på Radisson SAS hotell på Arlanda. Vi fick en skön kväll, Edvin och Micke badade i hotellets pool och US Airways bjöd på mat. Nu var nog det värsta över, eller...? Dagen efter när vi kom till Arlanda glada i hågen möts vi av en kö som sträcker sig längs hela terminal 5, som inte heller rör sig. Dags för sammanbrott igen (för min del, barnen skötte sig fortfarande exemplariskt). Micke fixar och trixar igen så vi får stå i en kortare kö. Tack för det! Planet kom märkligt nog iväg bara en timme sent. Vi hade förbrukat i stort sett alla överraskningar och godsaker, som vi och mamma förberett för resan dagen innan. Vi fick klara oss med en nyinköpt PEZ-gubbe och undangömd DVD spelare. Det gick bra. Helt otroligt!
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE (Edvins ville också skriva nåt).