Föräldrarledighet

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. "Hur känns det då"? finns det de som frågar med en glimt av "det är väl tråkigt" i ögonvrån. "Det känns finfint", svarar jag. Jag tyckte det var riktigt kul att vara föräldraledig den här gången, nu när vi har huset att fixa i och hela Järvafälten att promenera igenom (till Barkaby handelsplats;). Men visst är det kul att jobba igen. "Men visst är det svårt att komma igång" utbrister en del. Nej, inte särskilt faktiskt. Det känns bara kul att labba igen. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan om pappledighet.
När jag har sagt att jag ska gå tillbaka till jobbet i septmeber igen får jag antingen kommentaren "jaha nästa år" eller en paus när man märker att personen i fråga försöker räkna ut hur gammal Axel kommer att vara då (rätt svar: 7 månader). Efter en liten tysnad säger de: "men, vem ska ta hand om barnen då...?" Hallåååå, lever vi på 2000-talet. Ja, vem ska ta hand om barnen, kan det vara mormor/farmor, eller en nanny från baltikum, eller ska han börja förskolan i så unga år....? Eller kan det vara så att pappan ska vara hemma och vara barnvakt? Jag säger som Micke svarade när någon på hans jobb kommenterade att han var barnvakt till sina barn: Barnvakt? Nej, jag är pappa. Ha, in your face... Jag har också fått kommenteren, "jaha är din man gruppledare, och han tycker ändå att ditt jobb är lika viktigt?" Detta har jag överhuvudtaget inte reflekterat över. Självklart är mitt jobb lika viktigt. Varför skulle det inte vara det? Viktigare kan jag nästan tycka, jag måste ju bli klar med doktorerandet någon gång. Helst innan jag fyller fyrtio.
Så om vi vill ha jämställdhet här i landet, på riktigt, så är det här vi måste börja tror jag. Om att få barn innebär att man kommer vara borta från sitt jobb under en period oavsett om man är man eller kvinna så skulle det inte bli ett könsrelaterat problem vid anställningsintervjuer och löneförhandlingar. Men det är tyvärr allt för tydligt att vi har mycket lång väg att vandra innan vi nått dit, om vi någonsin når dit.
Till sist vill jag bara tillägga, när min syster Sara var bebis tog hennes pappa ut föräldrarledighet i flera månader och det var redan 1977. Han fick nog utstå en hel del smädelseord på sin mansdominerade arbetsplats. Men det struntade han i. Heja Gunnar! Och heja Mamma som inte själviskt roffade åt sig hela föräldraledigheten.

Toalettbesök

Edvin har hittills envist vägrat att testa toalett istället för blöja. "Det ska jag göra när jag blir lite större..." Ja, ja har vi tänkt, det finns ingen mening att pressa på. När han är redo är han redo. Men samtidigt vill han inte ens provsitta varken toalett eller potta. Så jag tänkte att det vore ju bra om han inte känner sig rädd för toaletten utan kan provsitta den åtminstone. Sagt och gjort, Edvin vill gärna ha ett akvarium på sitt rum. Så i dag föreslog vi att om han testade att kissa på toaletten så skulle vi köpa ett akvarium till honom. Han nappade direkt. Inga problem han skulle genast testa toaletten och det gick alldeles utmärkt. Då tyckte han att han gjort sin del av dealen och när vi föreslog att han skulle gå igen tyckte han att han hade ju redan gått en gång. Men efter maten sa han till själv att han var kissnödig och gick frivilligt och kissade. Kanske, kanske är vi på rätt väg. Moroten nu är alla fiskar vi har råd att köpa när vi inte behöver köpa blöjor till honom längre.

California dreamin

Ett dygn försenade kom vi äntligen fram till San Diego. Magnus och Erika välkomnade oss med en god middag i deras hem, där vi bodde under vår vistelse. Stort tack! De bodde ett stenkast från havet och följande dag badade vi för första gången. Jag hade nästan glömt bort hur härligt det är att bada i vågor i havet. Edvin ville aldrig gå upp ur vattnet, trots att han skakade tänder och var alldeles blå om läpparna efter ett tag.

Edvin på stranden.

Ett besök på Starbucks innan en hel dags matshopping. (Jag älskar att gå på supermarkets i andra länder.)
Dröm om vår förvåning när vi träffade Pelle och Cynthia på Magnus och Erikas bakgård. Vi samåkte med Pelle mellan Uppsala och Stockholm enda tills vi flyttade till huset. En liten värld är det minsann.
Besök på Sea World. Både roligt, jobbigt och väldigt svettigt och varmt.
Edvin hälsar på en delfin på Sea World. Fast allra bäst tyckte han var att klappa och mata fladdermusrockorna.
Mera djur på San Diego Zoo. Betydligt trevligare och lugnare än det lätt hysteriska Sea World dagen innan. Edvin ville helst se "Eledafferna" (=girafferna). Magnus och Erika frågade om han hade sett girafferna. Ja, det hade han gjort och de hade stora rumpor. De långa halsarna verkade vara av mindre betydelse.

Film

Måste bara testa... Nu går det att lägga ut egna videofilmer på Blogger. Axel kan nu sätta sig från liggande. Men det visar inte den här videon direkt.

Flygplanstrubbel

Nu är vi hemma igen efter en liten tur till San Diego. "Oj, ska ni åka så långt med så små barn", var det en en del som undrade. "Det blir nog jobbigt!". Den dagen den sorgen tänkte jag. Hur gick det då undrar ni kanske med spänning... Allt hade gått alldeles utmärkt om inte flygplanseländet gått sönder. Efter nio timmar av väntan på Arlanda, stående i olika köer kommer beskedet: det blir inget flygande ... bättre lycka i morgon. Så långt hade barnen skött sig exemplariskt, men efter det beskedet bryter Edvin ihop. Han tänkte minsann visst flyga, han hade ju väntat hela dagen. (Jag hade redan brutit ihop en gång, när vi var fast mellan passkontroll och säkerhetskontroll i en timme för att lösa ut våra lunchkuponger.) Åka hem till gröna huset tänkte han iallafall inte göra. Det ville inte vi heller. Hämta väskor och ställa sig i ytterligare en kö som står helt stilla. Efter lite dealande lyckades Micke fixa ett dubbelrum till oss på Radisson SAS hotell på Arlanda. Vi fick en skön kväll, Edvin och Micke badade i hotellets pool och US Airways bjöd på mat. Nu var nog det värsta över, eller...? Dagen efter när vi kom till Arlanda glada i hågen möts vi av en kö som sträcker sig längs hela terminal 5, som inte heller rör sig. Dags för sammanbrott igen (för min del, barnen skötte sig fortfarande exemplariskt). Micke fixar och trixar igen så vi får stå i en kortare kö. Tack för det! Planet kom märkligt nog iväg bara en timme sent. Vi hade förbrukat i stort sett alla överraskningar och godsaker, som vi och mamma förberett för resan dagen innan. Vi fick klara oss med en nyinköpt PEZ-gubbe och undangömd DVD spelare. Det gick bra. Helt otroligt!
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE (Edvins ville också skriva nåt).