Mördarjakt

Nu har vi dem också, mördarsniglarna. Som tur är har vi också en skicklig snigelletare här hemma. Han har gått med på att man får döda bruna sniglar utan skal (men inte svarta). Häromdagen efter det regnat gick Edvin och jag ut i trädgården. Vi fann en hel koloni mördarsniglar brevid Edvins gungställning. Jag kunde inte hitta någon sax, så jag tog helt sonika fram en pryl (om ni minns detta verktyg med oklart användningsområde från träslöjden). Hur som helst så är prylen en spetsig sak som man effektivt kan spetsa otäcka slemmonster i trädgården med. Edvin var exalterad. Plötsligt såg han chansen att säga allt det där förbjudna man inte får säga. "Dom är dumma! Vi ska döda dom! Vi ska banka på dom och slåss med dom och döda dom!" tjoade han högt och ljudligt ute i trädgården. Jag hoppas att inte alla som gick förbi hörde honom. Men risken finns eftersom han hojtade "Vi ska döda dom!" varannan minut. Och det var precis vad vi gjorde, dödade dom!

Koskräck

På besök i Lenes sommarstuga gick Edvin och jag ut i kohagen för att hälsa på korna, två kor och en kalv. När vi stod öga mot öga med kreaturen ångrade jag mig bittert. Fy vilka stora djur. Den bruna kon hade inte alls sådana där snälla koögon, utan såg klart lömsk ut. Huva! Vad göra? Jag tog Edvin i famnen. Men han ville stå själv. OK, hur farliga kan kor vara. Jag satte ner honom, genast gjorde den vita kon ett utfall mot honom. Upp med honom i famnen igen. Den bruna kon lukade på Edvins stövel och ryggade tillbaka på ett ytterst obehagligt sätt. Det var jättelångt till staketet. Jag kände paniken komma smygande. Hur ska vi ta oss ur hagen utan att ... ja, utan att vad då? Vad kan de göra, stångas, springa omkull oss...? Jag tänkte inte stanna och ta reda på det, utan backade sakta därifrån medan jag förmanade Edvin att inte skrika eller göra några hastiga rörelser. När vi kommit på behörigt avstånd från korna börjar han både skrika och göra många hastiga rörelser - jag vill gå själv ... jag vill titta på korna ... jag vill fiska ... jag vill hem - vilt sparkande. Men jag hade honom i ett järngrepp. Rädda sig den som räddas kan...

På tur till Dalom

Efter att ha spenderat en hel vecka på egen hand hos farmor och farfar, med mycket fiske, pärlplattebygge, snigel-och insektsletning, Piff och Puff, såpbubbelblåsning, badbaljebadning och mycket mer, åkte vi och hämtade Edvin nu i helgen. Innan vi begav oss hem tog jag och pojkarna en tur till Lenes sommarstuga utanför Hedemora (Micke blev tvungen att åka till jobbet och kunde inte följa med). Huset låg otroligt fint vid en liten sjö och nere vid sjön gick kor och betade (mer om korna här). En riktig idyll. Vi kommer gärna och hälsar på igen.

Mat och tänder

Förra helgen bestämde jag att det var dags att introducera lite annan föda än modersmjölk. Det var nog inte mycket gröt som hamnade i magen, men Axel gapade villigt och smaskade gladerligen och föflyttade gröten omsom ner i magen ömsom ut på hakan.

Med ett stadigt tag om det kinesiska räkchipset mumsar Axel i sig en bit med hjälp av sin första tand.

Sommaruppehåll?

Nu var det ett tag sedan jag gjorde något inlägg. Det har varit fullt upp med barn, trädgård och tvättstugefixning (nej, den är fortfarande inte riktigt klar!). Det har hunnit vara midsommar, som vi firade på Faxen. Till skillnad mot många andra hade vi strålande sol. Nästan hela släkten var samlad, 29 stycken. Vi hade besök av en amerikansk vän som fick uppleva svensk midsommar med blomplockning, midsommarstångresning, midsommarstångsdans, naturstig, lekar och middag med sill, nubbe och många andra läckerheter. Han var mycket tålig och varken små grodor, överflöd av släktingar eller utedasset skrämde honom.

Snabb som blixten

Foto: Edvin
Nu får man se upp, Axel vänder sig snabbt som blixten så fort man lägger honom på magen. Han kämpar sedan allt vad han kan för att ta sig framåt. Det går inte så bra och leder till stor frustration inom en minut eller så. Han vill gärna sitta i vagnen också, kämpar med magmusklerna. Snart har han nog lärt sig att göra sit-ups, som han tränar. Jag befarar att Axel inte kommer att vara riktigt så lätthanterlig som Edvin var. Han är nog mer riva - slita - klättra typen. Hjälp, måste vi barnanpassa huset nu? Inte alls omöjligt.

Västkusten

För någon månad sen, eller så, fiskade de krabbor på "Myror i brallan" (barnprogram om naturen). Lite obetänksamt sa jag: "det kan vi göra när vi kommer till västkusten". Det tog skruv... "jag tycker om det" jublar Edvin ... "ska vi göra det nu?" "Nej inte nu, om två månader eller så säger den förtvivlade mamman..." Jag råkar också nämna att vi ska åka tåg till västkusten... "och kanske buss" säger Edvin genast. Ja, kanske buss också svarar jag. Vi har nu fått hört i två månaders tid "jag vill åka tåg och buss och fånga krabbor - jag tycker om det". På Sveriges nationaldag var det äntligen dags. Hela familjen tycker att resan blev just så ljuvlig och lyckad som vi sett fram emot, i månader. Underbart högsommarväder, trevligt sällskap (farmor, farfar, Ing-Britt, Åke, Stefan, Heidi och lilla Jonatan) , buss-, tåg- och båtresor, krabbfiske (med korv), besök på Universeum och Marstrand och fantastiskt boende hos Mickes faster Ing-Britt och Åke. Tack för några riktigt härliga dagar.














I väntan på bussen















Edvin äter plättar på tåget till Göteborg



















Krabbfiskare















Edvin fångade den största krabban.



















Ing-Britt och Åke bodde otroligt vackert...
















... med utsikt över havet (foto: Edvin)



















Edvin träffar haj på Universeum















Lunch på Marstrand innan vi trotsade hettan och gick upp till fästningen. Edvin gick i stort sett hela vägen upp och tillbaka ner. Strongt grabben! Axel fick åka BabyBjörn på Mickes mage. Strongt Pappan!

Min son fotografen

Edvin har länge varit intresserad av min kamera men det har i huvudsak blivit bilder av det mer konstnärliga slaget. Men häromdagen förstod han plötsligt sambandet mellan hur man riktar kameran och det slutgiltiga resultatet, som med tiden blev bättre och bättre. Efter att tagit ett tjugotal bilder ömsom på Micke och ömsom på mig och Axel, kom han på att han kunde regissera oss... "mamma stäng ögonen, du måste göra det länge... klick ... mamma tänd ögonen ... klick... mamma sträck fram tänderna ... klick... " Tänkte visa upp de bilderna här, men det visade sig att jag var allt för fåfäng för att visa dessa föga smickrande bilder. Mina nära och kära hänger jag emellertid ut utan att tveka ;O)

Vaccineringstrubbel

Vid 3 månaders ålder ska barn få sin första vaccination. Eftersom Axel har varit så mycket förkyld har det inte gått. Men i början av förra veckan skulle det äntligen bli av. På torsdagen ringer hans BVC sköterska och frågar lite trevlig hur det är med Axel och jag pratade glatt på. Trevligt att hon hör av sig och frågar, tänkte jag. Efter ett tag kommer det fram varför hon ringer: "Jo, Axel skulle ju ha vaccinerats sig i måndags och nu är han ju nästan fyra månader så det vore kanske bra om han fick sitt vaccin". Hoppsan, hur glömsk får man bli! Men inga sura miner från BVC sköterskan utan hon lät lika glad ändå och vi bokade raskt en ny tid, idag klockan 13:00. Kvart i tolv promenerade jag i lugn och ro på Järvafältet efter ett besök på Rusta för att köpa klädnypor. Först då slog det mig att jag skulle vara på BVC klockan ett. BVC ligger inte direkt på Järvafältet om jag säger så... Jobbigt! En rask promenad hem packa in bebis i bilen och iväg. Varken mamman eller bebisen hade vid det här laget fått någon lunch, inte de bästa förutsättningen för besök på BVC. Men vi båda klarade det riktigt bra. Axel väger nu 6.8 kg och är 65 cm lång.
När vi väl kom hem fick vi båda lunch och sen tog vi oss en tupplur. Kvart i fyra vaknar jag med ett ryck. Edvin ska hämtas klockan fyra på förskolan. Fem över fyra kommer en pustande något yrvaken mamma fram till förskolan. I morgon får jag nog ta det lugnt eller är det något jag glömt...

Besök

Innan gårdagens picknick hade vi besök av Katarina, lilla Isak och hunden Sickan från Uppsala. Isak är 10 dagar äldre än Axel och en bild på de små finns på Katarinas blog. Vi hade en skön dag tillsammans med fika, lunch och promenad och mycket prat om allt mellan himmel och jord.

Smutsgris

I dag var det picknick med förskolan på förskolans gård. Det blev inte så mycket picknickande för Edvins del utan istället hittade han och de andra barnen något smutshål att rulla sig i. Han var inte den enda... men han var nog den som lyckades smutsa ner sig allra bäst.

Måndagspyssel

I dag på Annandagpingst har de planeringsdag på förskolan, så Edvin är hemma. Axel har sovit en lång stund, kors i taket, så Edvin och jag har knåpat ihop de här fina hand- och fotälgarna. När Micke kommer hem ska vi nog rita av hans händer och fot också, om vi kan hitta så stora papper :) Kanske vi kan göra en bebisälg också om Axel tillåter oss rita av hans händer och fötter.

Hur har det gått...

Hur har det gått med tvättstugeprojektet, undrar ni kanske spänt? Blev det klart i helgen? Det beror på hur man ser det... nej förresten inte ens den mest välvilliga person skulle anse den klar. Se bild.
För det otränade ögat kanske det ser ut som inget hänt (kanske även för det tränade ögat). Men om man tittar noga är alla spackelfläckar putsade och röret i hörnet målat. Men jag kan gott erkänna att det är en bit kvar.

Min son snigelpojken

Hurra regn! Då kommer Edvins favoritdjur fram, sniglar och maskar. Tur att favoritdjuret inte är babian, inget regn i världen lockar fram dem i vår trädgård.

Fredagspyssel

I fredags ringde farmor Anna Stina och undrade vad vi skulle göra för kul den här fredagen. Inget särskilt sa jag, för jag hade nog tänkt att Edvin och jag skulle vara ute lite i trädgården och fixa lite medan Axel sov. Men det visade sig att Axel inte alls skulle sova. Han var bara vaken hela tiden. Då åkte indianpärlorna och pärlplattorna, som jag inhandlade i veckan, fram. Kul tyckte Edvin, men det var väldans massa pärlor som man var tvungen att lägga på för det skulle bli en fin krokodil. Jag fick hjälpa till lite. Krokodilen ströks sedan med strykjärn och blev en mycket färgglad skapelse som Edvin var mäkta stolt över.

Tvättstugeprojektet

I mitt första inlägg på bloggen skrev jag om behovet att boa när man är gravid. De jag allra helst ville göra då var att fixa till tvättstugan, men stor mage och foglossning satte stopp för detta och jag fick nöja mig med toffelstickning. Men nu... Nu är det dags! Jag har rivit ner tapeterna, som var obegripligt skitiga, och börjat spackla tusen hål. Det går inte fort, ett hål mellan varje ammning ;O) Men nu i Kristihimmelfärdshelgen ska det bli klart, säger Micke. Så jag litar på honom. Svärföräldrarna kommer på besök och då hoppas jag på lite sammanhängande egen tid för målning av väggar med mera.

Vägning och mätning

Nu var det dags igen för vägning och mätning. Denna gång inte bara av Axel utan även av Edvin. Axel väger nu 6.3 kg och är 62 cm lång (3 månader gammal), Edvin var 96 cm lång och vägde 13.5 kg. Aktare Edvin, snart växer lillebrorsan ikapp dig ;O) Edvin var på 3 års kontroll idag. De kollade hans språkliga utveckling, om han kunde bygga med klossar, om han kunde sparka en boll och om han kunde förstå frågor så som, "Vilken av bilderna visar något man kan ha på sig". (Rätt svar: mössan). Han klarade allt galant och ville gärna leka mera med den snälla distriktssköterskan. Han blev emellertid lite bekymrad när vi väl kom till förskolan efter samlingen redan börjat (och var nog nästan slut). "Jag vill också va med på samlingen" sa han klagande och med lätt desperation i rösten sa han "Dom bara sjunger och sjunger". Kanske fick han vara med på en sång. Jag hoppas det.

Första grillningen

I helgen grillade vi för första gången. Det blev marinerade kycklingklubbor och ris. Otroligt gott, tyckte alla i familjen.

Härom veckan kom Micke med ett otroligt bra förslag. Eftersom jag ansvarar för inköp och matlagning i veckorna föreslog han att helgerna ska vara hans ansvar helt och hållet. Hittills på helgerna har ingen av oss riktigt ansvarat för planering och lagning av mat, vilket ofta resulterat i att alla i familjen framåt eftermiddagen börjar bli lite lätt stingsliga. Inte så konstigt när man bara ätit frukost... Bara det faktum att jag vet att Micke ansvarar för maten har visat sig vara en stor lättnad för mig. Jag behöver inte alls tänka på den biten utan kan koncentrera mig på annat. Annars är jag den stora planeraren i stort och smått alltid och hela tiden, har jag insett. Jag håller hela tiden på att planera saker och tror att allt är mitt ansvar och då menar jag inte bara hemma utan alltid överallt. Jag kan lyssna till en konversation på bussen som genast triggar planeraren och funderaren i mig. Plötsligt försöker jag, i min egen hjärna, lösa dessa okända individers okända problem. Kan bli tröttande i längden. Därför kan jag behöva någon som aktivt tar av mig ansvaret ibland. Tack Micke för att du förstår det och gör det.

Här kommer Pippi Långstrump...

Som kanske kan anas gillar Edvin Pippi och han tycker pippilotter är riktigt snyggt. Så här tjusig var han häromdagen, men nu är de sköna lockarna bortklippta.

Fredagsutflykt

I fredags besökte vi en 4H-gård tillsammans med morfar och Sylvia. Vi träffade får, lamm, hästar, getter, hönor och tuppar. Vi fick se när lammen blev matade med nappflaska. Spännande! Men stora djur i all ära, Edvins favortdjur just nu är sniglar. All tid hemma i trädgården går åt att leta sniglar och rada upp dem brevid varandra på muren.