Maria är lite Boisterous
Ljuslyktor i plommonträdet, ljuvligt!
Nu har Axel gått igenom halvårskontrollen. Det gick finemang. Han väger 8.3 kg och är 70 cm lång. Han verkar också ha utvecklats som han ska enligt farbror doktorn.
Denna sommar verkar gå i kons tecken. Trist när det visar sig att jag lider av koskräck. Efter vårt möte med den håriga urkossan, på vår färd mot Ölands norra udde, stod det inte på förrän vi stod öga mot öga med ett gäng kossor igen. Den här gången hade gruppen utökats med en brölande tjur också. De försökte genskjuta mig och Edvin på stigen, men jag tog Edvin raskt i famnen och älgade upp i skogen. Micke höll på att skratta ihjäl sig. "Kom nu, de är inte farliga, hojtade han". Men jag var inte beredd att chansa utan gömde mig bakom en tall tills korna vek av åt ett annat håll. De här korna gick fritt i något som kallas trollskogen och som ligger på Ölands norra udde. Johan 12 år hade på en lapp kommenterat sitt besök i trollskogen: "Trollskogen, den borde hetat bajsskogen och var är trollen. Jag tyckte det sög". Ja du Johan, nog såg jag också mer bajs (ko) än troll men vi kom inte så långt in i trollskogen, kanske fanns det fler troll längre fram.
Så var det dags igen. Åter närkontakt med en medlem av kosläktet. Kolla in hornen. Denna gång satt jag tack och lov i bilen. Men jag hade kunnat klappa den på mulen om jag velat. Men jag ville inte.
I dag fyller min syster Kristina 27 år. Grattis, grattis! Hon hade låtit framkalla en bild på pappa tillsammans med sina bröder och farmor och farfar. Det inspirerade mig att kolla in fotoakivet vid Västerbottens museum. Den här bilden hittade jag där. Bilden Kristina hade var lite bättre än den här, men även här kan man ana min fars änglalockar. Han är lite lik Edvin tycker jag, men kanske ännu mer lik mig när jag var liten. Västerbottens museum har en enorm fotoskatt, bland annat från Harald Österberg som tagit detta foto. Enligt vad jag har fått mig berättat byggde han en kamera av ett par gamla glasögon efter en instruktion i en veckotidning. Han tog över tusen bilder i Bockträsk, pappas hemby. Inte bara porträtt utan även på folk som arbetade på åkern och liknande. Rätt unikt för den tiden, de hade ju inte digitala kameror som man kunde stoppa i fickan direkt.
Med spänning undrar ni säkert, hur går det för Axel har han gjort några framsteg sen ni hörde av honom sist? Självklart säger den stolte modern. Han kan sitta korta stunder utan stöd, till och med parera lite om det bär i väg åt ena eller andra hållet. Han har inte mindre än två tänder i nederkäken och vid senaste invägningen vägde han 8 kg och var 68 cm lång. Han kan även recitera långa poem på ett språk med mycket få konsonanter.
Nu har vi dem också, mördarsniglarna. Som tur är har vi också en skicklig snigelletare här hemma. Han har gått med på att man får döda bruna sniglar utan skal (men inte svarta). Häromdagen efter det regnat gick Edvin och jag ut i trädgården. Vi fann en hel koloni mördarsniglar brevid Edvins gungställning. Jag kunde inte hitta någon sax, så jag tog helt sonika fram en pryl (om ni minns detta verktyg med oklart användningsområde från träslöjden). Hur som helst så är prylen en spetsig sak som man effektivt kan spetsa otäcka slemmonster i trädgården med. Edvin var exalterad. Plötsligt såg han chansen att säga allt det där förbjudna man inte får säga. "Dom är dumma! Vi ska döda dom! Vi ska banka på dom och slåss med dom och döda dom!" tjoade han högt och ljudligt ute i trädgården. Jag hoppas att inte alla som gick förbi hörde honom. Men risken finns eftersom han hojtade "Vi ska döda dom!" varannan minut. Och det var precis vad vi gjorde, dödade dom!
Efter att ha spenderat en hel vecka på egen hand hos farmor och farfar, med mycket fiske, pärlplattebygge, snigel-och insektsletning, Piff och Puff, såpbubbelblåsning, badbaljebadning och mycket mer, åkte vi och hämtade Edvin nu i helgen. Innan vi begav oss hem tog jag och pojkarna en tur till Lenes sommarstuga utanför Hedemora (Micke blev tvungen att åka till jobbet och kunde inte följa med). Huset låg otroligt fint vid en liten sjö och nere vid sjön gick kor och betade (mer om korna här). En riktig idyll. Vi kommer gärna och hälsar på igen.
Med ett stadigt tag om det kinesiska räkchipset mumsar Axel i sig en bit med hjälp av sin första tand.
Foto: Edvin
Edvin har länge varit intresserad av min kamera men det har i huvudsak blivit bilder av det mer konstnärliga slaget. Men häromdagen förstod han plötsligt sambandet mellan hur man riktar kameran och det slutgiltiga resultatet, som med tiden blev bättre och bättre. Efter att tagit ett tjugotal bilder ömsom på Micke och ömsom på mig och Axel, kom han på att han kunde regissera oss... "mamma stäng ögonen, du måste göra det länge... klick ... mamma tänd ögonen ... klick... mamma sträck fram tänderna ... klick... " Tänkte visa upp de bilderna här, men det visade sig att jag var allt för fåfäng för att visa dessa föga smickrande bilder. Mina nära och kära hänger jag emellertid ut utan att tveka ;O)
I dag var det picknick med förskolan på förskolans gård. Det blev inte så mycket picknickande för Edvins del utan istället hittade han och de andra barnen något smutshål att rulla sig i. Han var inte den enda... men han var nog den som lyckades smutsa ner sig allra bäst.
För det otränade ögat kanske det ser ut som inget hänt (kanske även för det tränade ögat). Men om man tittar noga är alla spackelfläckar putsade och röret i hörnet målat. Men jag kan gott erkänna att det är en bit kvar.
