Föräldrarledighet

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. "Hur känns det då"? finns det de som frågar med en glimt av "det är väl tråkigt" i ögonvrån. "Det känns finfint", svarar jag. Jag tyckte det var riktigt kul att vara föräldraledig den här gången, nu när vi har huset att fixa i och hela Järvafälten att promenera igenom (till Barkaby handelsplats;). Men visst är det kul att jobba igen. "Men visst är det svårt att komma igång" utbrister en del. Nej, inte särskilt faktiskt. Det känns bara kul att labba igen. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan om pappledighet.
När jag har sagt att jag ska gå tillbaka till jobbet i septmeber igen får jag antingen kommentaren "jaha nästa år" eller en paus när man märker att personen i fråga försöker räkna ut hur gammal Axel kommer att vara då (rätt svar: 7 månader). Efter en liten tysnad säger de: "men, vem ska ta hand om barnen då...?" Hallåååå, lever vi på 2000-talet. Ja, vem ska ta hand om barnen, kan det vara mormor/farmor, eller en nanny från baltikum, eller ska han börja förskolan i så unga år....? Eller kan det vara så att pappan ska vara hemma och vara barnvakt? Jag säger som Micke svarade när någon på hans jobb kommenterade att han var barnvakt till sina barn: Barnvakt? Nej, jag är pappa. Ha, in your face... Jag har också fått kommenteren, "jaha är din man gruppledare, och han tycker ändå att ditt jobb är lika viktigt?" Detta har jag överhuvudtaget inte reflekterat över. Självklart är mitt jobb lika viktigt. Varför skulle det inte vara det? Viktigare kan jag nästan tycka, jag måste ju bli klar med doktorerandet någon gång. Helst innan jag fyller fyrtio.
Så om vi vill ha jämställdhet här i landet, på riktigt, så är det här vi måste börja tror jag. Om att få barn innebär att man kommer vara borta från sitt jobb under en period oavsett om man är man eller kvinna så skulle det inte bli ett könsrelaterat problem vid anställningsintervjuer och löneförhandlingar. Men det är tyvärr allt för tydligt att vi har mycket lång väg att vandra innan vi nått dit, om vi någonsin når dit.
Till sist vill jag bara tillägga, när min syster Sara var bebis tog hennes pappa ut föräldrarledighet i flera månader och det var redan 1977. Han fick nog utstå en hel del smädelseord på sin mansdominerade arbetsplats. Men det struntade han i. Heja Gunnar! Och heja Mamma som inte själviskt roffade åt sig hela föräldraledigheten.

Toalettbesök

Edvin har hittills envist vägrat att testa toalett istället för blöja. "Det ska jag göra när jag blir lite större..." Ja, ja har vi tänkt, det finns ingen mening att pressa på. När han är redo är han redo. Men samtidigt vill han inte ens provsitta varken toalett eller potta. Så jag tänkte att det vore ju bra om han inte känner sig rädd för toaletten utan kan provsitta den åtminstone. Sagt och gjort, Edvin vill gärna ha ett akvarium på sitt rum. Så i dag föreslog vi att om han testade att kissa på toaletten så skulle vi köpa ett akvarium till honom. Han nappade direkt. Inga problem han skulle genast testa toaletten och det gick alldeles utmärkt. Då tyckte han att han gjort sin del av dealen och när vi föreslog att han skulle gå igen tyckte han att han hade ju redan gått en gång. Men efter maten sa han till själv att han var kissnödig och gick frivilligt och kissade. Kanske, kanske är vi på rätt väg. Moroten nu är alla fiskar vi har råd att köpa när vi inte behöver köpa blöjor till honom längre.

California dreamin

Ett dygn försenade kom vi äntligen fram till San Diego. Magnus och Erika välkomnade oss med en god middag i deras hem, där vi bodde under vår vistelse. Stort tack! De bodde ett stenkast från havet och följande dag badade vi för första gången. Jag hade nästan glömt bort hur härligt det är att bada i vågor i havet. Edvin ville aldrig gå upp ur vattnet, trots att han skakade tänder och var alldeles blå om läpparna efter ett tag.

Edvin på stranden.

Ett besök på Starbucks innan en hel dags matshopping. (Jag älskar att gå på supermarkets i andra länder.)
Dröm om vår förvåning när vi träffade Pelle och Cynthia på Magnus och Erikas bakgård. Vi samåkte med Pelle mellan Uppsala och Stockholm enda tills vi flyttade till huset. En liten värld är det minsann.
Besök på Sea World. Både roligt, jobbigt och väldigt svettigt och varmt.
Edvin hälsar på en delfin på Sea World. Fast allra bäst tyckte han var att klappa och mata fladdermusrockorna.
Mera djur på San Diego Zoo. Betydligt trevligare och lugnare än det lätt hysteriska Sea World dagen innan. Edvin ville helst se "Eledafferna" (=girafferna). Magnus och Erika frågade om han hade sett girafferna. Ja, det hade han gjort och de hade stora rumpor. De långa halsarna verkade vara av mindre betydelse.

Film

Måste bara testa... Nu går det att lägga ut egna videofilmer på Blogger. Axel kan nu sätta sig från liggande. Men det visar inte den här videon direkt.

Flygplanstrubbel

Nu är vi hemma igen efter en liten tur till San Diego. "Oj, ska ni åka så långt med så små barn", var det en en del som undrade. "Det blir nog jobbigt!". Den dagen den sorgen tänkte jag. Hur gick det då undrar ni kanske med spänning... Allt hade gått alldeles utmärkt om inte flygplanseländet gått sönder. Efter nio timmar av väntan på Arlanda, stående i olika köer kommer beskedet: det blir inget flygande ... bättre lycka i morgon. Så långt hade barnen skött sig exemplariskt, men efter det beskedet bryter Edvin ihop. Han tänkte minsann visst flyga, han hade ju väntat hela dagen. (Jag hade redan brutit ihop en gång, när vi var fast mellan passkontroll och säkerhetskontroll i en timme för att lösa ut våra lunchkuponger.) Åka hem till gröna huset tänkte han iallafall inte göra. Det ville inte vi heller. Hämta väskor och ställa sig i ytterligare en kö som står helt stilla. Efter lite dealande lyckades Micke fixa ett dubbelrum till oss på Radisson SAS hotell på Arlanda. Vi fick en skön kväll, Edvin och Micke badade i hotellets pool och US Airways bjöd på mat. Nu var nog det värsta över, eller...? Dagen efter när vi kom till Arlanda glada i hågen möts vi av en kö som sträcker sig längs hela terminal 5, som inte heller rör sig. Dags för sammanbrott igen (för min del, barnen skötte sig fortfarande exemplariskt). Micke fixar och trixar igen så vi får stå i en kortare kö. Tack för det! Planet kom märkligt nog iväg bara en timme sent. Vi hade förbrukat i stort sett alla överraskningar och godsaker, som vi och mamma förberett för resan dagen innan. Vi fick klara oss med en nyinköpt PEZ-gubbe och undangömd DVD spelare. Det gick bra. Helt otroligt!
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE (Edvins ville också skriva nåt).

Manchester moon 2007

Maria är lite Boisterous

Manchester moon premiären blev en smash hit. En otroligt härlig kväll med trevligt umgänge, mycket skratt och prat om gamla minnen, ljuslyktor i träden och cikador (eller var det kanske vårtbitare) som spelade i buskarna. Detta var definitivt premiären på en riktig långkörare. Mer om denna roligt ljuvliga kväll här.

Ljuslyktor i plommonträdet, ljuvligt!

Halvårsrapport

Nu har Axel gått igenom halvårskontrollen. Det gick finemang. Han väger 8.3 kg och är 70 cm lång. Han verkar också ha utvecklats som han ska enligt farbror doktorn.

Koskräck III

Denna sommar verkar gå i kons tecken. Trist när det visar sig att jag lider av koskräck. Efter vårt möte med den håriga urkossan, på vår färd mot Ölands norra udde, stod det inte på förrän vi stod öga mot öga med ett gäng kossor igen. Den här gången hade gruppen utökats med en brölande tjur också. De försökte genskjuta mig och Edvin på stigen, men jag tog Edvin raskt i famnen och älgade upp i skogen. Micke höll på att skratta ihjäl sig. "Kom nu, de är inte farliga, hojtade han". Men jag var inte beredd att chansa utan gömde mig bakom en tall tills korna vek av åt ett annat håll. De här korna gick fritt i något som kallas trollskogen och som ligger på Ölands norra udde. Johan 12 år hade på en lapp kommenterat sitt besök i trollskogen: "Trollskogen, den borde hetat bajsskogen och var är trollen. Jag tyckte det sög". Ja du Johan, nog såg jag också mer bajs (ko) än troll men vi kom inte så långt in i trollskogen, kanske fanns det fler troll längre fram.

Koskräck II

Så var det dags igen. Åter närkontakt med en medlem av kosläktet. Kolla in hornen. Denna gång satt jag tack och lov i bilen. Men jag hade kunnat klappa den på mulen om jag velat. Men jag ville inte.

Halvårsjubileum

Hipp, hipp hurra i dag är Axels halvårsdag.
Han är riktigt bra på att sitta nu. Här i skuggan under plommonträdet.

Gammal släkt

I dag fyller min syster Kristina 27 år. Grattis, grattis! Hon hade låtit framkalla en bild på pappa tillsammans med sina bröder och farmor och farfar. Det inspirerade mig att kolla in fotoakivet vid Västerbottens museum. Den här bilden hittade jag där. Bilden Kristina hade var lite bättre än den här, men även här kan man ana min fars änglalockar. Han är lite lik Edvin tycker jag, men kanske ännu mer lik mig när jag var liten. Västerbottens museum har en enorm fotoskatt, bland annat från Harald Österberg som tagit detta foto. Enligt vad jag har fått mig berättat byggde han en kamera av ett par gamla glasögon efter en instruktion i en veckotidning. Han tog över tusen bilder i Bockträsk, pappas hemby. Inte bara porträtt utan även på folk som arbetade på åkern och liknande. Rätt unikt för den tiden, de hade ju inte digitala kameror som man kunde stoppa i fickan direkt.

Senaste Axelnytt

Med spänning undrar ni säkert, hur går det för Axel har han gjort några framsteg sen ni hörde av honom sist? Självklart säger den stolte modern. Han kan sitta korta stunder utan stöd, till och med parera lite om det bär i väg åt ena eller andra hållet. Han har inte mindre än två tänder i nederkäken och vid senaste invägningen vägde han 8 kg och var 68 cm lång. Han kan även recitera långa poem på ett språk med mycket få konsonanter.

Mördarjakt

Nu har vi dem också, mördarsniglarna. Som tur är har vi också en skicklig snigelletare här hemma. Han har gått med på att man får döda bruna sniglar utan skal (men inte svarta). Häromdagen efter det regnat gick Edvin och jag ut i trädgården. Vi fann en hel koloni mördarsniglar brevid Edvins gungställning. Jag kunde inte hitta någon sax, så jag tog helt sonika fram en pryl (om ni minns detta verktyg med oklart användningsområde från träslöjden). Hur som helst så är prylen en spetsig sak som man effektivt kan spetsa otäcka slemmonster i trädgården med. Edvin var exalterad. Plötsligt såg han chansen att säga allt det där förbjudna man inte får säga. "Dom är dumma! Vi ska döda dom! Vi ska banka på dom och slåss med dom och döda dom!" tjoade han högt och ljudligt ute i trädgården. Jag hoppas att inte alla som gick förbi hörde honom. Men risken finns eftersom han hojtade "Vi ska döda dom!" varannan minut. Och det var precis vad vi gjorde, dödade dom!

Koskräck

På besök i Lenes sommarstuga gick Edvin och jag ut i kohagen för att hälsa på korna, två kor och en kalv. När vi stod öga mot öga med kreaturen ångrade jag mig bittert. Fy vilka stora djur. Den bruna kon hade inte alls sådana där snälla koögon, utan såg klart lömsk ut. Huva! Vad göra? Jag tog Edvin i famnen. Men han ville stå själv. OK, hur farliga kan kor vara. Jag satte ner honom, genast gjorde den vita kon ett utfall mot honom. Upp med honom i famnen igen. Den bruna kon lukade på Edvins stövel och ryggade tillbaka på ett ytterst obehagligt sätt. Det var jättelångt till staketet. Jag kände paniken komma smygande. Hur ska vi ta oss ur hagen utan att ... ja, utan att vad då? Vad kan de göra, stångas, springa omkull oss...? Jag tänkte inte stanna och ta reda på det, utan backade sakta därifrån medan jag förmanade Edvin att inte skrika eller göra några hastiga rörelser. När vi kommit på behörigt avstånd från korna börjar han både skrika och göra många hastiga rörelser - jag vill gå själv ... jag vill titta på korna ... jag vill fiska ... jag vill hem - vilt sparkande. Men jag hade honom i ett järngrepp. Rädda sig den som räddas kan...

På tur till Dalom

Efter att ha spenderat en hel vecka på egen hand hos farmor och farfar, med mycket fiske, pärlplattebygge, snigel-och insektsletning, Piff och Puff, såpbubbelblåsning, badbaljebadning och mycket mer, åkte vi och hämtade Edvin nu i helgen. Innan vi begav oss hem tog jag och pojkarna en tur till Lenes sommarstuga utanför Hedemora (Micke blev tvungen att åka till jobbet och kunde inte följa med). Huset låg otroligt fint vid en liten sjö och nere vid sjön gick kor och betade (mer om korna här). En riktig idyll. Vi kommer gärna och hälsar på igen.

Mat och tänder

Förra helgen bestämde jag att det var dags att introducera lite annan föda än modersmjölk. Det var nog inte mycket gröt som hamnade i magen, men Axel gapade villigt och smaskade gladerligen och föflyttade gröten omsom ner i magen ömsom ut på hakan.

Med ett stadigt tag om det kinesiska räkchipset mumsar Axel i sig en bit med hjälp av sin första tand.

Sommaruppehåll?

Nu var det ett tag sedan jag gjorde något inlägg. Det har varit fullt upp med barn, trädgård och tvättstugefixning (nej, den är fortfarande inte riktigt klar!). Det har hunnit vara midsommar, som vi firade på Faxen. Till skillnad mot många andra hade vi strålande sol. Nästan hela släkten var samlad, 29 stycken. Vi hade besök av en amerikansk vän som fick uppleva svensk midsommar med blomplockning, midsommarstångresning, midsommarstångsdans, naturstig, lekar och middag med sill, nubbe och många andra läckerheter. Han var mycket tålig och varken små grodor, överflöd av släktingar eller utedasset skrämde honom.

Snabb som blixten

Foto: Edvin
Nu får man se upp, Axel vänder sig snabbt som blixten så fort man lägger honom på magen. Han kämpar sedan allt vad han kan för att ta sig framåt. Det går inte så bra och leder till stor frustration inom en minut eller så. Han vill gärna sitta i vagnen också, kämpar med magmusklerna. Snart har han nog lärt sig att göra sit-ups, som han tränar. Jag befarar att Axel inte kommer att vara riktigt så lätthanterlig som Edvin var. Han är nog mer riva - slita - klättra typen. Hjälp, måste vi barnanpassa huset nu? Inte alls omöjligt.

Västkusten

För någon månad sen, eller så, fiskade de krabbor på "Myror i brallan" (barnprogram om naturen). Lite obetänksamt sa jag: "det kan vi göra när vi kommer till västkusten". Det tog skruv... "jag tycker om det" jublar Edvin ... "ska vi göra det nu?" "Nej inte nu, om två månader eller så säger den förtvivlade mamman..." Jag råkar också nämna att vi ska åka tåg till västkusten... "och kanske buss" säger Edvin genast. Ja, kanske buss också svarar jag. Vi har nu fått hört i två månaders tid "jag vill åka tåg och buss och fånga krabbor - jag tycker om det". På Sveriges nationaldag var det äntligen dags. Hela familjen tycker att resan blev just så ljuvlig och lyckad som vi sett fram emot, i månader. Underbart högsommarväder, trevligt sällskap (farmor, farfar, Ing-Britt, Åke, Stefan, Heidi och lilla Jonatan) , buss-, tåg- och båtresor, krabbfiske (med korv), besök på Universeum och Marstrand och fantastiskt boende hos Mickes faster Ing-Britt och Åke. Tack för några riktigt härliga dagar.














I väntan på bussen















Edvin äter plättar på tåget till Göteborg



















Krabbfiskare















Edvin fångade den största krabban.



















Ing-Britt och Åke bodde otroligt vackert...
















... med utsikt över havet (foto: Edvin)



















Edvin träffar haj på Universeum















Lunch på Marstrand innan vi trotsade hettan och gick upp till fästningen. Edvin gick i stort sett hela vägen upp och tillbaka ner. Strongt grabben! Axel fick åka BabyBjörn på Mickes mage. Strongt Pappan!

Min son fotografen

Edvin har länge varit intresserad av min kamera men det har i huvudsak blivit bilder av det mer konstnärliga slaget. Men häromdagen förstod han plötsligt sambandet mellan hur man riktar kameran och det slutgiltiga resultatet, som med tiden blev bättre och bättre. Efter att tagit ett tjugotal bilder ömsom på Micke och ömsom på mig och Axel, kom han på att han kunde regissera oss... "mamma stäng ögonen, du måste göra det länge... klick ... mamma tänd ögonen ... klick... mamma sträck fram tänderna ... klick... " Tänkte visa upp de bilderna här, men det visade sig att jag var allt för fåfäng för att visa dessa föga smickrande bilder. Mina nära och kära hänger jag emellertid ut utan att tveka ;O)