Vaccineringstrubbel

Vid 3 månaders ålder ska barn få sin första vaccination. Eftersom Axel har varit så mycket förkyld har det inte gått. Men i början av förra veckan skulle det äntligen bli av. På torsdagen ringer hans BVC sköterska och frågar lite trevlig hur det är med Axel och jag pratade glatt på. Trevligt att hon hör av sig och frågar, tänkte jag. Efter ett tag kommer det fram varför hon ringer: "Jo, Axel skulle ju ha vaccinerats sig i måndags och nu är han ju nästan fyra månader så det vore kanske bra om han fick sitt vaccin". Hoppsan, hur glömsk får man bli! Men inga sura miner från BVC sköterskan utan hon lät lika glad ändå och vi bokade raskt en ny tid, idag klockan 13:00. Kvart i tolv promenerade jag i lugn och ro på Järvafältet efter ett besök på Rusta för att köpa klädnypor. Först då slog det mig att jag skulle vara på BVC klockan ett. BVC ligger inte direkt på Järvafältet om jag säger så... Jobbigt! En rask promenad hem packa in bebis i bilen och iväg. Varken mamman eller bebisen hade vid det här laget fått någon lunch, inte de bästa förutsättningen för besök på BVC. Men vi båda klarade det riktigt bra. Axel väger nu 6.8 kg och är 65 cm lång.
När vi väl kom hem fick vi båda lunch och sen tog vi oss en tupplur. Kvart i fyra vaknar jag med ett ryck. Edvin ska hämtas klockan fyra på förskolan. Fem över fyra kommer en pustande något yrvaken mamma fram till förskolan. I morgon får jag nog ta det lugnt eller är det något jag glömt...

Besök

Innan gårdagens picknick hade vi besök av Katarina, lilla Isak och hunden Sickan från Uppsala. Isak är 10 dagar äldre än Axel och en bild på de små finns på Katarinas blog. Vi hade en skön dag tillsammans med fika, lunch och promenad och mycket prat om allt mellan himmel och jord.

Smutsgris

I dag var det picknick med förskolan på förskolans gård. Det blev inte så mycket picknickande för Edvins del utan istället hittade han och de andra barnen något smutshål att rulla sig i. Han var inte den enda... men han var nog den som lyckades smutsa ner sig allra bäst.

Måndagspyssel

I dag på Annandagpingst har de planeringsdag på förskolan, så Edvin är hemma. Axel har sovit en lång stund, kors i taket, så Edvin och jag har knåpat ihop de här fina hand- och fotälgarna. När Micke kommer hem ska vi nog rita av hans händer och fot också, om vi kan hitta så stora papper :) Kanske vi kan göra en bebisälg också om Axel tillåter oss rita av hans händer och fötter.

Hur har det gått...

Hur har det gått med tvättstugeprojektet, undrar ni kanske spänt? Blev det klart i helgen? Det beror på hur man ser det... nej förresten inte ens den mest välvilliga person skulle anse den klar. Se bild.
För det otränade ögat kanske det ser ut som inget hänt (kanske även för det tränade ögat). Men om man tittar noga är alla spackelfläckar putsade och röret i hörnet målat. Men jag kan gott erkänna att det är en bit kvar.

Min son snigelpojken

Hurra regn! Då kommer Edvins favoritdjur fram, sniglar och maskar. Tur att favoritdjuret inte är babian, inget regn i världen lockar fram dem i vår trädgård.

Fredagspyssel

I fredags ringde farmor Anna Stina och undrade vad vi skulle göra för kul den här fredagen. Inget särskilt sa jag, för jag hade nog tänkt att Edvin och jag skulle vara ute lite i trädgården och fixa lite medan Axel sov. Men det visade sig att Axel inte alls skulle sova. Han var bara vaken hela tiden. Då åkte indianpärlorna och pärlplattorna, som jag inhandlade i veckan, fram. Kul tyckte Edvin, men det var väldans massa pärlor som man var tvungen att lägga på för det skulle bli en fin krokodil. Jag fick hjälpa till lite. Krokodilen ströks sedan med strykjärn och blev en mycket färgglad skapelse som Edvin var mäkta stolt över.

Tvättstugeprojektet

I mitt första inlägg på bloggen skrev jag om behovet att boa när man är gravid. De jag allra helst ville göra då var att fixa till tvättstugan, men stor mage och foglossning satte stopp för detta och jag fick nöja mig med toffelstickning. Men nu... Nu är det dags! Jag har rivit ner tapeterna, som var obegripligt skitiga, och börjat spackla tusen hål. Det går inte fort, ett hål mellan varje ammning ;O) Men nu i Kristihimmelfärdshelgen ska det bli klart, säger Micke. Så jag litar på honom. Svärföräldrarna kommer på besök och då hoppas jag på lite sammanhängande egen tid för målning av väggar med mera.

Vägning och mätning

Nu var det dags igen för vägning och mätning. Denna gång inte bara av Axel utan även av Edvin. Axel väger nu 6.3 kg och är 62 cm lång (3 månader gammal), Edvin var 96 cm lång och vägde 13.5 kg. Aktare Edvin, snart växer lillebrorsan ikapp dig ;O) Edvin var på 3 års kontroll idag. De kollade hans språkliga utveckling, om han kunde bygga med klossar, om han kunde sparka en boll och om han kunde förstå frågor så som, "Vilken av bilderna visar något man kan ha på sig". (Rätt svar: mössan). Han klarade allt galant och ville gärna leka mera med den snälla distriktssköterskan. Han blev emellertid lite bekymrad när vi väl kom till förskolan efter samlingen redan börjat (och var nog nästan slut). "Jag vill också va med på samlingen" sa han klagande och med lätt desperation i rösten sa han "Dom bara sjunger och sjunger". Kanske fick han vara med på en sång. Jag hoppas det.

Första grillningen

I helgen grillade vi för första gången. Det blev marinerade kycklingklubbor och ris. Otroligt gott, tyckte alla i familjen.

Härom veckan kom Micke med ett otroligt bra förslag. Eftersom jag ansvarar för inköp och matlagning i veckorna föreslog han att helgerna ska vara hans ansvar helt och hållet. Hittills på helgerna har ingen av oss riktigt ansvarat för planering och lagning av mat, vilket ofta resulterat i att alla i familjen framåt eftermiddagen börjar bli lite lätt stingsliga. Inte så konstigt när man bara ätit frukost... Bara det faktum att jag vet att Micke ansvarar för maten har visat sig vara en stor lättnad för mig. Jag behöver inte alls tänka på den biten utan kan koncentrera mig på annat. Annars är jag den stora planeraren i stort och smått alltid och hela tiden, har jag insett. Jag håller hela tiden på att planera saker och tror att allt är mitt ansvar och då menar jag inte bara hemma utan alltid överallt. Jag kan lyssna till en konversation på bussen som genast triggar planeraren och funderaren i mig. Plötsligt försöker jag, i min egen hjärna, lösa dessa okända individers okända problem. Kan bli tröttande i längden. Därför kan jag behöva någon som aktivt tar av mig ansvaret ibland. Tack Micke för att du förstår det och gör det.

Här kommer Pippi Långstrump...

Som kanske kan anas gillar Edvin Pippi och han tycker pippilotter är riktigt snyggt. Så här tjusig var han häromdagen, men nu är de sköna lockarna bortklippta.

Fredagsutflykt

I fredags besökte vi en 4H-gård tillsammans med morfar och Sylvia. Vi träffade får, lamm, hästar, getter, hönor och tuppar. Vi fick se när lammen blev matade med nappflaska. Spännande! Men stora djur i all ära, Edvins favortdjur just nu är sniglar. All tid hemma i trädgården går åt att leta sniglar och rada upp dem brevid varandra på muren.

Blomsterprakt i trädgården

Grattis moster Sara

Så här glad var Axel när vi skulle åka och fira moster Sara på hennes 30-årsdag.
GRATTIS SARA!

Framsteg

Nyligen hittade jag information om Edvins längd och vikt. Vilken skillnad det kan vara. När Edvin var 6 månader var han 67 cm lång och vägde 4.5 kg. När Axel var 2 månader var han 60 cm och vägde 5.3 kg. Inte undra på att jag blir trött i armarna av att bära Axel långa stunder ;O)
Axel börjar bli riktigt duktig att lyfta sitt huvud och han har precis upptäckt sin hand. Spännande, tycker han! Han kan också känna på blomman i sin vagn, avsiktiligt tror jag...

Heja Polarn...

Stor eloge till Polarn och Pyret som inte bara satsar på könsneutrala kläder utan också har börjat inreda sina butiker efter typ av klädesplagg och storlek inte efter kön, enligt dagens DN. Man kan tro att detta var en självklarhet i Sverige 2007, "världens jämställdaste land". Men icke... Det kom som en chock för mig när jag fick barn hur otroligt könskodade barnkläderna är, framförallt i de stora butikskedjorna. Bland bebisklädern kan man hitta nästan könsneutrala kläder. Men efter två-års ålder ska tydligen alla flickor enbart klä sig i rosa kläder med prinsessor, glitter och hjärtan på, gärna lite lätt insvängda i midjan, För det vet väl alla att flickor i två-års åldern har getingmidja och guppande höfter, eller...? Pojkar i samma ålder får inte klä sig i något färgglatt: grönt, mörkblått, brunt och svart ska det vara. Gärna med bilar, monster, döskallar eller annat "maskulint" tryck. Bedrövligt tycker jag. Jag brukar botanisera på tjejavdelningarna för att hitta något med lite gladare färger till Edvin, men det är svårt att hitta något som passar. Visst skulle jag kunna sätta på honom en rosa insvängd tröja med en glitterprinsessa på, men det är inte riktigt det jag är ute efter, inte ens om jag hade en flicka.
Men könsneutralt... låter inte det tråkigt? Visst, ordet har en lite tråkig präktig klang, men i brist på andra ord. Jag tycker inte alls att man nödvändigtvis ska sudda ut könens gränser helt och klä flickor och pojkar identiskt a la 70-tal, men varför ska valet stå mellan glitterprinsessor och monstertrucks? Det finns många barnklädesfabrikanter som gör jättefina roliga barn kläder idag, så som Molo och Katvig bland många andra. Men det är inte alla som har råd att lägga flera hundralappar per plagg. På så vis blir det inte bara en jämställdhetsfråga utan även en klassfråga till viss del.

En pizzabagare...

Vår lokala ICA handlare hade i fredags provsmakning av salami från Toscana och italiensk buffelmozzarella. Detta inspirerade mig till söndagens italiensk-influerade middag, Caprese på buffelmozarellan till förrätt och egenhändigt bakad pizza till varmrätt. Ja, egenhändigt och egenhändigt... Vi hade bjudit hit Maria för trevligt umgänge och lite mat. Som vanligt blev det vår gäst som fick laga maten, iallafall knåda degen. Jag skakade skrikande bebis och Micke hjälpte grannen att fälla träd tillsammans med Ola. Dessutom kom både föräldrar från Skinnskatteberg och Knivsta på oanmält besök. Det förstärkte den italienska känslan på dagen, stor familj och god mat. Mycket trevligt!
På önskemål från Fikatanten kommer nu receptet på vår pizzadeg. Den blir tunn och lite krispig och bakas med fördel på pizzasten i ugnen.
Pizzadeg (2 st tallriksstora tunna pizzor)
2 tsk torrjäst
2 dl varmt vatten (ca 43°C)
5 dl mjöl
2 msk olivolja
1/2 tsk salt
Gör så här:
- Blanda jäst, o.6 dl av vattnet samt 0.6 dl mjöl. Låt stå i 30 minuter.
- Tillsätt resten av mjölet, vattnet samt olivolja och salt. Blanda och knåda sedan på mjölat bakbord tills degen är jämn, elastisk och lite kladdig på ytan (7-8 minuter).
- Lägg degen i skål med lite olja vänd runt degen. Täck med plastfolie och jäs i 1 1/2 timme eller i kylskåp över natt.
- Kavla ut degen till önskad storlek och tjocklek.

Bröderna Karlsson

Edvin tycker om att vara med sin lillebror och man kan inte undgå att se beundran i Axels ögon när han tittar på sin storebror. Visst är jag jävig, men nog är de söta ihop. Edvin ser alltid till att Axel inte glöms bort.
Edvin fick "t-shirt tryckar kit" av Elin, Daniel och Leo. Så i morgon ska vi trycka en t-shirt som det står Edvin på ... och en till Axel också tycker Edvin. Självklart ska Axel få en tröja med sitt namn på också. Kanske en till mamma också...

En försummelse

Som så riktigt påpekats var det inte alls bara födelsedagsfirande av Edvin i dagarna två. Firandet av Edvins 3 års dag började redan förra förra fredagen. Då kom morfar, Sylvia och moster Kristina förbi och firade honom. Nu vill han bara äta i och dricka ur "biltallriken och bilkoppen". Jag är glad att mina barn, precis som jag alltid haft, har så många som bryr sig om dem. Så många att födelsedagsfirandet håller på i dagar ;O) Det är toppen! Tack allesammans för fina presenter och trevlig samvaro!

Regn och rusk

Fy vilket väder. Men man kan väl inte vänta sig att det ska vara 20 grader och sol hela april, men 7 grader och regn...och blåst. Hua. Det kanske inte blir någon städning av förskolegården i dag.

I tisdags ville Edvin absolut inte gå till förskolan. Stora tårar rullade ner för hans kinder och han höll krampaktigt i tåget Percy som han fått av farmor och farfar i födelsedagspresent. Vad göra? Ska jag tvinga honom att gå när jag ändå är hemma...? Och andra sidan, om jag ger med mig vet han i fortsättningen att det går att manipulera mig att få stanna hemma... Han fick stanna hemma. Har jag nu bundit ris åt min egen rygg? I går tog Micke honom till förskolan, det gick bra. Men hur gick det då i dag? Jo, rätt bra, enda tills det var dags att sätta på ytterkläderna... "vill inte gå till förskolan, buhu". Jo, jo det kunde man väl ha räknat ut... Gav jag mig igen, kanske ni undrar. Nähä då, nån måtta får det vara. Jag klädde på Axel och mig och sa att vi iallafall skulle gå. OK då, han följde med utan några större protester.